Det var länge sedan jag hade det så roligt bakom ratten. Men en vecka får räcka, den här bilen har nämligen skapat så mycket ha-begär.

Jag vet att några läsare nu tycker att jag är fånig efter att ha läste den här artikeln, men det bjuder jag på.

Vi som växte upp med trimmade mopeder, för mig handlade det om tidigt på 1970-tal, kommer ihåg den där häftiga känslan när den puttriga moppen förvandlades till en rasande best. Jag körde de flesta, men häftigast var ändå zundappen med 7,5 hästars trimningssats. Kompisarna var chanslösa ända till polisen stoppade mig en kulen oktoberdag. Då rasade världen samman...

Nu upplevde jag den där känslan igen. Samma kraft, känslan av respekt och machotänket att här är det lönlöst att bli provocerad. Och jag åkte inte fast för fortkörning...

– Häftig bil, sa en av stans pizzaägare som kör BMW M3, vad kostar den, undrade han.

Jag avslöjade inget pris, han trodde säkert att prislappen landade kring en halv miljon kronor.

Rätt pris: 310 900 kronor! Ford Focus RS har som ni ser en prislapp som är uppnåelig.

Jag pressar mig ner i de skålade recarostolarna, letar efter bältet. Konstaterar att jag måste vända mig om för att hitta det, ett vanligt problem hos bilar med två dörrar.

Ovanför mittkonsollen sitter på klassiskt vis tre runda instrument; ett för turbotrycket, ett till oljetrycket och det tredje för motortemperaturen.

Jag trycker in startknappen och ett dovt muller transporteras in i kupén. Den femcylindriga bensinmotorn är i grunden hämtad från Volvos motorfabrik i Skövde. Den har skrämts upp med en stor turbo och laddluftkylare till 305 hästkrafter och 440 Nm i vridmoment. Det är som man baxnar!

Motorn sitter ihop med en tät sexväxlad låda och det är drivning på framhjulen. Med så mycket effekt borde det vara ett likhetstecken med fyrhjulsdrift. Ford har valt en annorlunda väg och försökt undvika den extra vikt som alltid följer med drivning på alla fyra. Resultatet blev ett avancerat drivsystem som ger rätt grepp, utan att samtidigt ge ryck och kraftkänningar i ratten. Ihop med differentialen fungerar det riktigt bra med 305 hk på framhjulen.

Den är faktiskt lättkörd. I början var jag övertygad om att det var fyrhjulsdrift eftersom det var så bra grepp. Accelerationen känns i ryggslutet, den klarar 0–100 km/tim på 5,9 sekunder. Men det som imponerar allra mest är den enorma kraft som utvecklas vid omkörningar.

Hur fort den går att köra är förstås rena matematiken, enligt Ford klarar den 263 km/tim utan att lyfta.

När jag körde klassiska Volkswagen Golf GTI i höstas så trodde jag att det blir svårt för någon att slå den. Så fel jag hade...

Jämfört med den enklare ST-modellen har RS fått större turboaggregat och större laddluftkylare. Förutom effekthöjningen har RS 40 mm större spårvidd, 19-tumshjul med 235/35-däck och uppgraderade stötdämpare och krängningshämmare. Bromsarna är givetvis också förstärkta, 336 millimeter fram och 300 bak, för att matcha fartresurserna.

Som om det inte skulle räcka kommer Ford också med en trimningssats som ger 350 hästkrafter och som sätts in i en begränsad upplaga på 500 bilar. Den är redan slutsåld.

Visst är den lite stötig på guppiga vägar, men inte så stum som jag först trodde. På E4 (Härnösand-Umeå tur och retur) så ligger den otroligt bra på vägen. Den styr exakt dit man vill att den ska gå och på torra vägar drar den nästan som en fyrhjulsdriven ut ur kurvorna.

Det går faktiskt att pressa in tre passagerare utan att de blir drabbade av cellskräck. Men de skålade stolarna, som faktiskt går att fälla ner, tycker jag passar mer in i en tävlingsbil.

Instrumenteringen har likheter med övriga Ford-modeller, med undantag av de tre runda instrumenten.

19-tumshjulen med 35-profildäck är förstås i det mesta laget. På vår testbil sitter det sprillans nya framdäck, bytta redan efter 750 mils körning!

Ford RS är naturligtvis ingen bil för barnfamiljerna eller för oss vanliga bilägare. Det är en unik bil, med extrema prestanda och den ska naturligtvis ägas av riktiga bilentusiaster.

Det är faktiskt skönt att slippa alla blickar hemma på villaparkeringen.

– Har aldrig varit med om något liknande, den skapar ett enormt ha-begär, sa grannen efter en provtur.

Det är bara att hålla med honom...

Mitt körkort är fortfarande i tryggt förvar i plånboken, i fall ni undrade.