B-klass kom 2005 och är utvecklad på bottenplattan av andra generationens A-klass. Enkelt uttryckt är B-klass en förlängd A-klass. B-klass ska på papperet kriga mot bland annat Ford C-Max, Renault Scenic och Volkswagen Touran i den tuffa MPV-klassen (läs höga familjbilar).

Mercedes är kända för att hålla en hög kvalité. Visserligen är det inte samma klonk-ljud när man stänger dörren i jämförelse med de större och dyrare modellerna. Men i övrigt upplever jag att grejerna sitter där de ska och att de är välgjorda.

Mercedes vill nu gå längre med B-klass och locka till sig tjänstebilsförarna med en gasversion som kommer nästa år. Till skillnad från etanol och hybridbilarna behåller biogasbilarna sin gynnade ställning med 40 procents rabatt på förmånsvärdet. Men problemet för oss i Norrland är att det ännu så länge är brist på tankstationer.

Så därför koncentrerar jag mig på dieselmodellen, en miljöklassad silvergrå B 180 CDI med 1,8 liters motor. Den har ursprungligen tagits fram av Renault, ett märke som Mercedes samarbetar med när det gäller mindre motorer.

Motorn har en mjuk karaktär med sina 109 hk/250 Nm i vridmoment, men den är inte lika råstark som dieslarna från VW-familjen och Peugeot/Citroën. Kraften känns ändå fullt tillräcklig på motorvägarna i Skåne där Mercedes har förlagt sin pressvisning och där man har sitt huvudkontor i Malmö för Sverige och Danmark.

Förarmiljön är riktigt bra och materialvalet känns helt okey, men detaljerna är förstås inte i samma klass som de andra syskonen i familjen. Instrumenten är tydliga och reglagen sitter där de ska. Med ett undantag som kräver tillvänjning eftersom kombireglaget för vindrutetorkare och spolare nu sitter ihop med blinkers till vänster på ratten.

En ändring mot tidigare modellår är att reglaget för versionen med automatlåda har flyttats till höger sida om ratten. Därmed frigörs mer utrymme mellan de främre stolarna.

B-klass är förberedd för nya, alternativa bränslen. Golvet är dubbelt och förberedd så att det finns utrymme bränsleceller, batterier eller gastankar.

Chassiet har sänkts och det kan tyckas vara märkligt eftersom B-klass skulle kunna vara att bra alternativ för de som lätt vill kliva in i sin bil. Är man över 50 år finns det andra bilmodeller som är lättare att komma på plats.

Hur är den då att köra?

B-klass är lättkörd. Den elektriska styrväxeln som är anpassad till hastigheten gör det lätt att parkera, men blri trögare ju fortare man kör. Växellådan är lätt att hantera liksom kopplingen. Det känns tryggt utan att den där a ha-upplevelsen infinner sig.

Det skjutbara sätet som sitter i testbilen är inte standard, det fås mot ett prispåslag på 1500 kronor. Den borde förstås vara standardmonterad.

Nya B-klass är dyrare än de andra högbyggda kombibilarna i klassen, men jämfört med gamla B har den bilen blivit några tusenlappar billigare. All tänkbar utrustning finns att beställa för den som vill och har råd, men redan grundutförandet innehåller det mesta man behöver.

B-klass klarar besiktningen sämre än medelbilen, enligt Tidningen Vi Bilägare. Ett av skälen till det är brustna fjädrar i framvagnen. Nästan var tionde B-klass diesel fick underkänt på grund av brustna fjädrar.

Testbilen som vi körde kostar 280 000 och då är den riktigt bra utrustad med bland annat infällbar dragkrok, bi-xenonljus och farthållare.

Personligen har jag svårt att se B-klasse som en vinnare i den här bilklassen. Men den som jagar efter en stjärna i fronten är kanske beredd att lägga upp 50 000 kronor mer i jämförelse med en liknande bil av ett annat märke.