Festival hela veckan. Så beskriver Jenny Silver dagarna i Örnsköldsvik.

– Det gäller att hela tiden försöka återskapa festivaldagen, utan glamour. Det är träning och träning som gäller men det känns spännande, säger hon.

Att hälsa på farmor och släktingarna i Örnsköldsvik kan bli svårt den här gången.

– Jag hoppas kunna titta förbi farmor på lite kokkaffe. Eller, kaffä, som ni säger i Ö-vik.

Beskriv ditt bidrag till melodifestivalen.

– Det är en poplåt med lite mystisk stämning. Det finns ett tydligt trumbeat och jag skulle vilja beskriva alltihop som lite trolskt. Jag hoppas också att publiken blir trollbundna av låten.

Är den du?

– Den är hundra procent jag! Låten är hela anledningen till att jag är med i tävlingen överhuvudtaget. Låten, texten och melodin är helt klockren.

Vad handlar den om?

– Om att vara en sökare och att hitta hem, alla kan nog känna igen sig oavsett om det gäller sökandet efter kärlek eller mening.

Jenny Silver har pendlat mellan olika genres. Hennes karriär började i den klassiska sfären, med piano och cello. Som 16-åring var det punken som gällde och hennes band spelade gamla The Cure-covers. Dansbandskarriären är kanske de´n hon är mest känd för. Den övergav hon för några år sedan till förmån för bland annat musikal.

Och nu gör hon debut i melodifestivalsammanhang.

– Jag gillar att försätta mig i situationer där jag inte riktigt är hemma. Då är jag mer vaken, blir man för bekväm utvecklas man inte tror jag.

Vad tror du om dina konkurrenter?

– Det är många intressanta artister. Flera av dem känns lite hemliga, Salem Al Fakir är jag nyfiken på. Men tävlingsmomentet i sig är en bisak för mig, allt ligger ju utanför min möjlighet att påverka. Det handlar ju om tycke och smak, egentligen går det inte att tävla i musik.

Jenny Silvers musikaliska förebilder är Miles Davies, Prince, Freddie Mercury och Nina Simone.

– Jag är svag för artister som också är musiker.

Du har ju spelat med Totta Näskund, hur var det?

– Javisst! Han är ju bygdens son, ja. Det var ett av de mest fantastiska musikaliska möten jag varit med om. Det var rätt tidigt i min karriär och det var en makalös upplevelse att få arbeta med en världsartist.