Det känns på många sätt tråkigt att schlagerfesten nu är över för Ö-viks del. Men när jag - och förmodligen många melodifestivalsmänniskor från Ångermanland med mig - tänker på det jag fått uppleva under den gångna veckan väcks ett litet leende på det trötta måndagsansiktet.

För jag tror vi alla kan komma överens om två saker; jäklar vad bra det var i lördags och jäklar vad bra hela schlagerveckan varit i Ö-vik! Hela arrangemanget har varit otrolig smidigt och proffsigt, dessutom har alla inblandande varit lyriska över Ö-vik.

Under lördagens efterfest snackade jag med kommunens festivalsamordnare Mats Abrahamsson. Han förklarade för mig att det viktiga för honom och kommunen inte varit att markandsföringsmässigt sätta Ö-vik på kartan, utan att Ö-viks befolkning ska känna glädje, stolthet och en stadssammanhållning under denna festivalvecka.

Kan tyckas vara oerhört sunt i dessa tider av nedläggningar, neddragningar och nederlag. Inte sant?

-----

Så till den stora och klassiska frågan; vann rätt låt?

Med 110 procents säkerhet svarar jag ja.

Ola tippade jag som Globenfinalist efter att ha sett första repetitionen och har från första början sett honom som en värdig vinnare. Däremot spådde jag att Anders Ekborg skulle bli finalist, något som visade sig vara ett katastroftips. Att tro på en låt och att gilla en låt är dock två vitt skilda saker. Personligen har jag aldrig tyckt om Ekborgs svulstiga "The Saviour", men trodde att alla de innefattande schlagerparametrarna skulle bära låten till final. Besvikne Ekborg kan i efterhand i alla fall trösta sig med att han fått flest röster på vår hemsida om vilket bidrag som egentligen borde ha vunnit deltävlingen.

Hur som helst blev Ekborg och de andra slagen av eminente Salem Al Fakir, vilket jag enbart är glad över. För det känns de facto underbart att deltagaren med absolut mest musiktalang vinner.

----

Ni läsare av Allehanda Nöje kanske undrar varför vi, olikt vissa andra tidningar, inte skrivit om exempelvis den stora ovänskapen mellan Ola och Måns, Dolphs vilda efterfest, eller Dolphs blodiga skada.

Det finns så klart anledning till varför vi inte skrivit om det. Svaret är rätt enkelt.

Det har inte funnits något att skriva om.

----

Vad är det då folk kommer att minnas från deltävlingen i Ö-vik?

Framför allt är det naturligtvis kung Dolphs totala dominans vid hans mellanaktnummer. Snacka om halleluja-moment, och att den stående ovationen var befogad.

---

Får vi tillbaka schlagerfesten i framtiden? Absolut. Det råder det ingen tvekan om. Festen må vara över för den här gången, men jag är övertygad att det blir en ny Melodifestival i Örnsköldsvik inom tre år.

Blir det inte så lovar jag att skriva alla mina påföljande krönikor med Jenny Silvers riddarhandske på vänstertassen. Med en passande Bollywooddans efteråt.