U.D.O. blir en lysande tillställning som helhet. De får god hjälp av den hängivna publiken – och ljudet. Ett knivskarpt välbalanserat sound på lagom volym gör att det inte ens är aktuellt med öronproppar. De riviga, gungande gitarriffen blir då en gåva, tillsammans med Udos karakteristiska och karismatiska sång. Udo har aldrig anklagats för skönsång, men stämman lämpar sig ypperligt till denna traditionella form av metal.

Med låtskatten från två band i bagaget dominerar karl´n hela resan. Från titelspåret från senaste plattan, Dominator, och fram till Metal Heart, Holy och Balls to the wall.

I mitten av spelningen kommer en tjej inspringande på scenen jämte en sjungande Udo, drar upp t-shirten och visar sin nakna överdel för publiken. Det ingår knappast i den planerade showen…

Nazareth spelar på gigantiska Festival Stage. Tidigt i konserten känns det malplacerat med de rutinerade skottarna där. Självklart har bandet gjort mycket gott genom decennierna, men idag är de – med ålderns rätt – långt ifrån några arena-entertainers. I en spelning ingår den visuella upplevelsen, och sångaren Dan McCafferty med band förhåller sig tämligen passiva och stillastående på scenen. Publikmängden är markant glesare än brukligt vid Festival Stage, den rätta publikkontakten uteblir och det blir en seg spelning som aldrig lyfter. En mindre scen hade gett Nazareth större rättvisa.

I mitten av gruppen Y&T:s spelning väljer de Rainbow in the Dark för att hylla Ronnie James Dio. Sångaren Dave Meniketti gör en häpnadsväckande skicklig tolkning av sin bortgångne väns låt. Omedelbart därpå följer Mean Streak, som kanske är deras bästa livelåt, med ett oemotståndligt driv i refrängen.

Sabaton från Falun drar rejält med folk. Med The art of war från 2008 växte bandet. Den låten kommer som första extranummer. Sångaren Jocke Brodén eldar på en headbangande och medsjungande massa, dekorerat med rytmiskt återkommande eldsflammor från scenen.

Slayer, ett av thrash metals stora band, gör för många en efterlängtad Sweden Rock-premiär. De kickar igång med World painted blood. Med 36 synliga förstärkarlådor flankerandes trummorna serverar de en viss volym. Ljudbilden svajar visserligen i början, men det ordnar snart till sig.

Först under natten är det dags för Aerosmith.

PATRIK NÄSLUND