Strax efter elva på fredagskvällen gick The Sounds upp på Himlabadsscenen i Sundsvall. Maja Ivarsson klädde sig i svart skinnjacka, uniformshatt och högklackat och drog upp en omedelbar storm med "Tony the beat". Parkeringsplanen nedanför henne var fullproppad med ungdomar, och under de tre inledande numren ("Tony the beat", "No one sleeps when I'm awake", "We're not livin' in America") är det sådant ös att det pirrar i kroppen av välbehag.

Maja är en fullfjädrad rockstjärna och får resten av The Sounds att likna möbler (vilket säger mer om henne än om dem). Sedan händer något. "4 songs & a fight" faller som en blöt matta mot golvet och energin försvinner. "Hurt you" reparerar en del av skadan, och under "Dorchester Hotel" tänder både publiken, Maja och resten av The Sounds till i ett intensivt nummer. Därefter upprepas i princip cykeln en gång till innan konserten är över. Kontentan blir en mycket ojämn, stundtals briljant, stundtals kraftlös, men överlag medryckande konsert för The Sounds.

När The Ark inleder sitt nummer står medlemmarna utplacerade över en stor trappa som burits ut på scen. Överst står Ola Salo. Senast bandet var på Gatufesten (2008) gjorde de sin enda spelning den sommaren på Stora torget i Sundsvall. Det var en makalös show från en råtaggad grupp som gav allt och mycket mer tills varenda nerv i kroppen var matt. I år gör The Ark en bra spelning, men inte lika bra som sist. Precis som Kent kom gruppen från förra helgens Peace and Love, och jämfört med den excentriska Ola Salo vi är vana vid får årets gig betraktas som ett rutinuppdrag. Det betyder däremot inte att det var dåligt.

Hitsen smattrar efter varandra: "Clamour for glamour", "The worriying kind", "Father of a son", "Pray for the weekend", "Absolutely no decorum" och "It takes a fool to remain sane" - men även nya titlar från senast albumet som "Take a shine to me", "Superstar" och "Stay with me" blir fräscha inslag som peppar gruppen. Som med de flesta band i The Arks kaliber gör låtarna ofta mer än halva jobbet, och Sundsvallspubliken är verkligen i fin form för en folklig hitkavalkad. Överlag verkar alla ha haft roligt, och The Ark förtjänar ett fint omdöme. Även om vi vet att de kan bättre.