Det har varit en, minst sagt, hektisk sommar för 26-årige Oskar Linnros. Sedan släppet av hajpade plattan "Vilja bli" har den förre Sundbybergbons schema varit fullspäckat av spelningar, intervjuer, tv-framträdanden och diverse promotion i och med skivsläppet.

– Det har varit rätt fullt upp. Därför var det extra skönt att ha några dagars semester förra veckan, säger Linnros.

Både din skiva och dina konserter hyllas av både publik och kritiker. Det känns väl rätt okej?

– Det har gått bra, jättebra. Men samtidigt tar jag allt med ro. Visst är det kul att få uppskattning, men det är inte därför jag håller på med musik. Jag gillar helt enkelt musik och att koka ner det som jag tycker är intressant till låtar.

Du har bytt hiphop mot soulpop. Var det en naturlig övergång?

– Nja, jag vet inte om man ska kalla det soulpop. Jag har i alla fall inte varit en del av hiphop-miljön och dess uttryckssätt på rätt många år. Man kan säga att mitt sound började växa fram i och med att jag började sampla för många år sedan.

Hur självutlämnande är egentligen "Vilja bli"?

– Jag vet faktiskt inte. Självklart mycket, men en del är även uppdiktat. Men jag har alltid skrivit självutlämnande texter, både åt Maggio och med Snook. Jag tycker det enbart är roligt att folk uppfattar mina låtar och texter som utelämnande, det är ett fint betyg.

Hur ser du på dina år i Snook?

– Som väldigt positiva. Jag var lite annan person då, eftersom det händer så mycket i åldern 20 till 25. På det stora hela var det oerhört lärorika år och jag är stolt över vad vi gjorde och hur vi påverkade svensk hiphop.

Det har ju blivit ett gäng spelningar i Härnösand genom åren. Hur kommer det sig?

– Tack vare Niclas Janson (före detta Härnösandsbo tillika en av Broöppnings initiativtagare, reds anmärkning) och hela Groovergänget, som signade Snook. Niclas har jag lutat mig mot mycket under hela min karriär.

Vad tycker du om Härnösand?

– Den är oerhört vacker. Det finns inte många platser som jag kallar mitt andra hem, men Härnta är definitivt ett av dem.

Vad kan publiken förvänta sig av din spelning på Broöppning på lördag?

– Min tumregel är att mina spelningar ska vara dynamiska. Jag gillar kontraster, så en spelning ska ha både bristningsgränser och lugnare partier. Jag har med mig mitt femmannaband, som jag är kapellmästare för. Överhuvudtaget ska det bli både konstigt och roligt att komma tillbaka till Härnösand som soloartist.