En smart, dyr, men samtidigt fullständigt nödvändig investering och uppgradering om man vill fortsätta locka ångermanlänningarna till biograferna.

2011 ökade biobesöken i Sverige med 3,7 procent jämfört med året innan. Den ökningen kan i mångt och mycket spåras till den digitala/3D-revolutionen och införandet av 3D-film på biograferna.

Att säga att 3D-tekniken är och har varit en revolution för biobranschen är egentligen ingen underdrift. 3D-tekniken är förmodligen det största som hänt filmindustrin sedan färgfilmen, eller i alla fall sedan surround-ljudets införande.

Så vad är då egentligen så speciellt med 3D-bio? Ja, det är ju något som helst ska upplevas och är en svårförklarad upplevelse. Överhuvudtaget höjs närvarokänslan markant, effekterna blir mer spektakulära och det känns bitvis verkligen som man är på plats där handlingen utspelar sig. Men framförallt är det självklart när människor eller saker plötsligt flyger fram ur bioduken, och hastigt placerar sig bara någon decimeter framför ögat, som 3D-tekniken har sin största begivenhet.

Att Kramfors biograf nu får digital teknik och 3D är på tiden, men samtidigt inte så förskräckligt sent att Kramforsborna ska vara upprörda eller ha känslan av att de missat speciellt mycket. För det är egentligen inte förrän nu som 3D-filmerna börjar bli riktigt bra.

Då 3D-tekniken var ny i Sverige, i början av 2010, var filmerna därefter. Många filmbolag utnyttjade 3D-hajpen och körde sina filmer i 3D, men utnyttjade egentligen inte tekniken nämnvärt. Därför blev förmodligen många biobesökare i början tämligen besvikna på den nya tekniken.

Så är det, i de flesta fall, inte längre.

Många av de filmer som nu marknadsförs som 3D-filmer är de facto väldigt bra och man får valuta för den ökade biljettkostnaden som 3D-tekniken medför. Ett bra bevis för det är den fantastiska Tintin-filmen.

Nästa fredag har dessutom första Star Wars-filmen ("Star Wars episod 1 - det mörka hotet") nypremiär i 3D.

Håll i hatten. Eller åtminstone glasögonen.

2 saker jag hört i veckan:

• Mustasch - "Sounds like hell, looks like heaven" (album): Måhända har man dragit ner på tempot aningen, men annars är det samma gamla Mustasch.

• Lana Del Rey - "Born to die" (album): Uppfyller inte de högt ställda förväntningarna efter finfina singeln "Video Games".

2 saker jag sett i veckan:

• "Moneyball" (biofilm): Bra sportdrama med Brad Pitt om baseballaget Oakland Athletics general manager Billy Beane och hans kamp att få ihop ett slagkraftigt lag.

• "Melancholia" (dvd-film): Lars von Triers otroligt snygga konstverk om planeten Melancholia som eventuellt ska krocka med Jorden.

/PETER CARLSSON - REDAKTÖR FÖR ALLEHANDA NÖJE.