1. Sean Banan: "Sean den förste Banan"

Text och musik: Sean Banan, Joakim Larsson, Hans Blomberg och Mårten Andersson.

Förra året visade Eric Saade att den som lyckas muta in förskolesegmentet kan ta sig väldigt långt i den här tävlingen. Sean Banan gör ingen hemlighet av sina ambitioner och det enda som överglänser blinget i hans underkäke är glimten i hans öga. Varning för bananfluga.

2. Abalone Dots: "På väg"

Text och musik: Rebecka Hjukström, Sophia Hogman, Louise Holmer och Viktor Källgren.

Sveriges bluegrassprinsessor har hittat en särskild plats i det svenska svårmodet för sin stalldoftande pop. Vågar de hålla fast vid sitt tidigare sound kommer de att stå ut i Växjö. Vågar man chansa på att nyckelharpan får plats på scenen. En nyckelharpa är det närmaste man kommer dopning i Melodifestivalen.

3. The Moniker: "I want to be Chris Isaak (This is just the beginning)"

Text och musik: Daniel Karlsson.

Om han kunde ta sig till final käckt gående på ett rullband genom en ljudsatt dröm om Austin Powers så ska det väl gå med låt om Chris Isaak-avund. Det var få som förutsåg hans succé förra året, men The Moniker stod för ett av de stora genombrotten. Samtidigt är det få som lyckas bra i Melodifestivalen flera år i rad. Känn pressen.

4. Afro-Dite: "The boy can dance"

Text och musik: Figge Boström, Catrine Loqvist och Johan Lindman.

Bluegrassprinsessor? Tsss, Afro-Dite är triss i schlagerdrottningar. Gruppen firar tioårsjubileet av sin vinst i Melodifestivalen med comeback och trion sprudlar av energi. Förra året skrev Figge Boström succélåtar åt både Danny och Sara Varga. Att han hjälpt till med "The boy can dance" lär inte skada.

5. Dead By April: "Mystery"

Text och musik: Pontus Hjelm.

Tyck vad du vill om Dead By Aprils popmetal - det är inte ett band av fegisar. Är någonting tabu i den värld där en av de vanligaste sångteknikerna lånar namn efter rovdjurs grymtanden så är det att ställa upp i Melodifestivalen. Tyvärr brukar rockgrupper se ganska tillgjorda ut när de tvingas uppträda till förinspelad musik, men det är ett hinder som Dead By April kanske kan övervinna. Halva gänget har ju trots allt redan tuppkam.

6. Marie Serneholt: "Salt & pepper"

Text och musik: Lina Eriksson, Mårten Eriksson och Figge Boström.

Hon har gjort musikal, lett Melodifestivalen och varit tv-värdinna för nationaldagsfirandet. Man får förlåta dem som glömt att Marie Serneholt faktiskt är en popsångerska. Men det är hon. En popsångerska med en världskarriär bakom sig. Hon floppade 2009 och borde kunna spela revanschkortet i tävlingen. Frågan är om förra årets framgång som programledare tillåter det.

7. Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern: "Jag reser mig igen"

Text och musik: Thomas G:son och Ted Ström.

Käre Thorsten Flinck, tack för att du är med i Melodifestivalen. Att titta på tävlingen känns ibland som att sovande förevisas standardiseringsregler för bratzdockor. Men inte du. Du skulle aldrig ens av en sovande kunna misstas för någon annan.

Vad Thorsten själv säger om saken? "Ju mindre vi passar in, desto mer passar vi in."

8. Loreen: "Euphoria"

Text och musik: Thomas G:son och Peter Boström.

Loreen hade ett av förra årets mer utmanande bidrag. Den svala, långsamt dansanta "My heart is refusing me" var kanske för mycket brain för en bred publik, men det kändes sorgligt att se henne kämpa sig till en plats i Andra chansen bara för att åka ut mot Sara Vargas snyftiga melodram. Någon sade att Eric Saade vann förra årets tävling med förrförra årets bästa låt. Det talar för Loreen.