Det var folkfest nedanför berget redan när Härnösandstjejen Marta Parkman inledde lördagens festival. Åskådarna trängdes på läktarna och kullen var fullsmockad med människor som hade med sig egna picknickstolar. Det svängde i Parkmans swing och när Bobo Eriksson gästade ett nummer bjöds det på duett och stepsolo.

Den dansanta starten fortsatte sedan med vacker skönsång. Ulrika Bodéns tolkningar av Nicke Sjödins psalmer på Röåndialekt trollband stora delar av publiken. Hon inledde a capella med Nu börj ä på å blomme, Den blomstertid nu kommer, och hennes framträdande landade rakt i hjärtat hos många.

– Jag är helt bergtagen. Det känns så äkta och vilken fantastisk röst, säger åskådaren Ingegerd Lusensky.

Hon var en många som stod i kö för att köpa skivan och få den signerad efter spelningen. Och Bodén, som är uppväxt i Helgum, var också nöjd.

– Skule är en speciell plats, jag är jätteglad över att vara här. Det är också ett fantastiskt sätt att hedra Nicke, säger Ulrika Bodén.

Eldig Flamencodans avlöstes sedan av tänkvärda texter till rockiga melodier från Sundsvallbandet Gibrish. Konferenciern Jacke Sjödin underhöll i pauserna och när gotländskan Theresa Andersson klev upp på scenen började spänningen tätna.

Den barfotade multitalangen skapade genast interaktivitet med publiken och att hon gjort sig ett namn i USA är föga överraskande. Hennes framträdande andades världsartisteri och Andersson var tveklöst helgens kronprinsessa.

Men än så länge lever kungen, och kungen heter Jerry Williams. Han kom 25 minuter sent, fint folk gör det, och när han gjorde entré bytte festivalen skepnad.

Publiken som under helgen snällt suttit på sina platser vågade sig plötsligt fram till scenen. De bildade ett dansande hav där till och med arrangörer och artister som uppträtt tidigare under kvällen deltog.

Williams startade konserten i ett furiöst tempo med den ena rockdängan efter den andra. Efter en halvtimme slet han av sig skinnjackan och i klädd ett boxarlinne slog han knock på publiken med Who´s gonna follow you home.

Två gånger tackade Williams för sig men publiken reste sig upp och skanderade en gång till. Med två set extranummer flyttade sedan Sveriges mest vitala 70 åring Skuleberget med bland annat I can jive.

Nästa sommar firar festivalen 30 år och man har lagt ribban högt inför det stundande jubileet.