Runt tiotiden i lördagskväll entrade Crossfire scenen i Sollefteås stadspark. Det var till en början inte många själar som ställde sig på dansgolvet framför de fartiga och partysugna killarna i bandet. Den erfarna trion visste tydligt hur man skulle få igång publiken.

De hade en otrolig glöd i sitt framträdande vilket sannerligen smittade av sig på åskådarna. Det var få som inte rycktes med i den rytmiska och glada musiken. Var man inte uppe på dansgolvet och shakade loss, stampade man i alla fall med i takten.

Trots att det var Ungdomens dag som arrangerades i Sollefteå, var det mycket blandade åldrar i parken. Många av dem kunde inte räkna sig till gruppen ungdomar.

Men vad gjorde väl det?

Crossfire spelade mycket dansvänlig musik vilket resulterade i en hel del höftrörelser på dansgolvet. Det kändes uppenbarligen helt naturligt att släppa loss och ha kul framför scenen. Killarna såg ut att trivas vilket också publiken gjorde.

Näst intill direkt efter att Crossfire spelat sin avslutande låt var det dags för Sojo att kliva upp på scenen. Publiken hade hunnit dragit sig undan efter det utmattande framträdandet Crossfire bjudut på.

Duon Sojo, från Malmö, som består av syskonen Sofie och Johan Larsson hade till en början inte ett enda fan framför scenen. Publiken satt på bänkar en bit därifrån och verkade inte ha lust att dansa mer.

Sojo bjöd på fyra låtar varav två egna. Då de gjorde en coverversion på Loreens vinnarlåt, Euphoria, kändes de som de tagit på sig ett självmordsuppdrag. Den låten kommer alltid att jämföras med originalet, som är oslagbart.

Deras nummer på scenen kändes inövat, ungefär som något ungar gör framför spegeln i barnrummet. Det såg ut som om stylingen och ”movesen” var viktigare än att få publiken att hänga på. Deras märkvärdiga attityd gick inte hem hos sollefteåpubliken.

Var du där? Vad tyckte du? Skriv en kommentar!