Trots att Laleh varit ett etablerat namn i Sverige sedan Grammisgalan 2005 (där hon vann tre priser, bland annat för årets nykomling) går det inte att skriva en text om henne i dag utan att börja med fjolårets säsong av "Så mycket bättre".

För det var där, redan i första avsnittet när hon framförde sin egen, mörka tolkning av Tomas Ledins "Just nu", som hon på allvar tog sig in i det svenska kollektiva medvetandet.

Sedan dess har karriären lyft mot skyarna och i sommar genomför hon en landsomfattande turné. Ett av stoppen är Urkult i Näsåker där hon uppträder sent på torsdagskvällen – efter Eldnatten som traditionellt inleds vid midnatt.

Festivalgeneral Lars Enberg har tidigare berättat för Allehanda Nöje att han bokade Laleh innan hennes stora genombrott. Han sade att hon på den tiden kunde stanna och uppträda flera dagar i rad.

I dag är situationen tvärtom. Lalehs sommarschema är så fullspäckat att det är med hänvisning till tidsbrist som hon tackar nej till en intervju inför sin spelning i Näsåker.

Men det är sannolikt inte första gången hon gett det beskedet till journalister. Laleh har varit restriktiv med intervjuer ända sedan hon började som artist.

I ett sällsynt reportage i Dagens Nyheter (som journalisten fått vänta månader för att få göra) beskrivs hon som "en av Sveriges mest medieskygga personer" och "en artist som vägrar att bli kändis".

När Laleh i reportaget får frågan på vilket sätt hon märkt att hon blivit folkkär efter "Så mycket bättre" svarar hon:

– Jag tänker inte på det. Det är i så fall mina kompisar som märker det. Det är superroligt att ha många lyssnare. Men jag vill inte bli allmän egendom.

De gånger det skrivs om Laleh handlar det ofta nästan lika mycket om henne som person som om hennes musikalitet.

En förklaring kan vara just hennes personliga otillgänglighet. En annan kan vara att mörkret i hennes musik ofta paras ihop med hennes egna upplevelser.

I "Så mycket bättre" berättade hon om sin barndom, om flykten från Iran och om hennes pappa som drunknade när han försökte rädda en nödställd människa.

– Mina låtar drivs av mycket energi. Det behövs om något är mörkt och allvarligt. Man bankar liksom på mera då, säger hon till Dagens Nyheter.

Kanske var det samma driv som för sex år sedan, kort efter släppet av andra albumet "Prinsessor", plötsligt fick henne att lämna Stockholm och flytta till Skellefteå.

– Jag ville lära mig nya saker, fundera på framgång och lycka och vem jag var. Jag hade dragit i väg från min karriär, men den var samtidigt väldigt viktig för mig. Jag kände att jag var tvungen att ifrågasätta allt och följa min instinkt, säger hon.

Där, längs stranden i naturreservatet Bjuröklubb, föddes fröet till det som skulle bli en av hennes mest älskade låtar, direkt namngiven efter platsen.

När hon nu återvänder till Norrland för att spela på Urkult gör hon det efter att nyligen ha gjort ett avtryck i nutidshistorien.

På minnesdagen av massmorden på norska Utöya uppträdde hon, precis som Bruce Springsteen, vid minnesceremonin på Youngstorget i Oslo.

Medan Springsteen framförde sekelgamla "We shall overcome" sjöng Laleh sin egenskrivna låt "Some die young" inför 60 000 människor.