Klicka här för att se bildspelet i mobilen

Man hinner knappt ta sig in bland de första tallarna i skogsområdet innan man stöter på slutet av kön.

I ett knotigt led, bland strimmor av solsken som når ner till marken, står hundratals människor och väntar – en del barfota, sjungandes, skrattande.

De första artisterna har redan börjat spela, men kön har sett likadan ut i flera timmar, berättar en arrangör.

I Danslogen en bit in på området står Alexandra Esser och Stina Brundin. Alexandra är klädd i lediga byxor och Stina håller i en fiol. När de senare bjuder upp till queerpolska på golvet är Danslogen nästan full.

– Nu ska vi röra oss precis som vi vill till musiken. Blunda och bry er inte om hur ni ser ut, säger Alexandra medan hon visar stegen.

När betraktar på folksamlingen som rör sig över golvet inser man att Urkult har mer rätt än alla andra festivaler när säger att de "vänder sig till alla".

Här finns de flesta alternativa stilar man kan komma på, men en nästan lika stor del av gruppen består av tonåringar i jeans och Converse-skor, äldre par och småbarnsföräldrar. Trots att Stinas fiol ofta försvinner i sorlet lyckas gruppen hålla ihop, och det går inte att ta miste på glädjen som sprids.

Senare, vid 22-tiden, klev Nina Ramsby ut på Solscenen. När hon inledde med "Och nu gör ingenting ont" spred sig ett lugn och en tystnad runt området – trots att scenen stod nära matplatserna.

– Fattar ni? Förstår ni vad jag menar? Jag är här i kväll för att berätta långsamma historier om livet, sa hon efteråt och berättade om vikten av att sakta ner ibland.

På grund av tidningens pressläggning hann vi inte se mer än Nina Ramsbys framförande av Eva Dahlgrens "Ett hjärta av guld".

Text och bild från Eldnatten och Lalehs konsert, som hölls på torsdagskvällen efter pressläggning, finns på allehanda.se.