När Daniel Mårtensson för ett tag sedan såg en jobbannons på internet om att bandet Svänzons sökte en trummis var han snabb att ringa.

Efter några veckors spänd väntan ringde bandet tillbaka.

– De ville att jag skulle komma och provspela. Det var väldigt nervöst och jag var ruskigt besviken efteråt. Jag var övertygad om att jag hade gjort bort mig. Men sedan ringde de lite senare och sa att de ville ha med mig. Det var fantastiskt kul, säger han.

Daniel Mårtensson tycker att många har en felaktig uppfattning om vad dansbandsmusik egentligen är. Att det skulle vara som Vikingarna förr i tiden, när smörsångarna hette Christer Sjögren eller Stefan Borsch.

– Men vi spelar oftast bra musik som folk känner igen. Det kan vara allt från Elvis och "Burning love" till Martin Stenmarcks "Sjumilakliv".

Arbetslivet som dansbandstrummis är mycket mer än det som syns och hörs från scenen.

– Vi riggar och river allt själva. Det blir många timmars jobb och sena nätter. Under april och maj har vi jobb mest varje helg – och en del på veckorna. Till sommaren brukar det bli mer.

Varför heter ni Svänzons, med z?

– Det tar jag inte på mig (skratt). Varför det är så vet jag inte, men jag tror att just Svänzons var bland de första som började med z i namnet.

Vad är roligast med att spela i dansband?

– Det är de där timmarna på scen, det är en speciell känsla. Det är superroligt att se hur folk njuter av det man gör.