När Allehanda Nöje får tag på bandets sångare Ralf Gyllenhammar via telefon står han framför spisen i hemmet och kokar soppa. I bakgrunden skriker en bäbis till och kräver hårdrockarens uppmärksamhet.

– Jag äter soppa för att gå ner ett par kilon. Jag har blivit fet och gått upp åtta kilo eftersom jag druckit så mycket Jack Daniels på sistone. Vanligtvis ska jag väga 80 pannor, nu är jag uppe på 88. Bry dig föresten inte om min son i bakgrunden, han kräver bara lite uppmärksamhet - lillapan.

Två journalistkollegor till mig sa att "du bara måste intervjua Ralf i Mustasch, han verkar vara en så jäkla skön och häftig snubbe"...

– Se där ja. Ja, jag brukar ju babbla på om det mesta. Du får ursäkta mig om jag snackar för mycket. Eller så är det bara att lägga på när du känner för det.

Ni spelar i Ö-vik i morgon kväll. Några av våra läsare kanske inte vet vilka Mustasch är. Så vilka är ni?

– Vi är fyra män som bor tillsammans i en buss. Vi åker på vägen, har manliga könsorgan, häftiga gitarrer och spelar fräck musik.

Och hur vill du beskriva er musik?

– Vad är det för frågor du ställer? Vad ska jag svara förutom det uppenbara? Vi spelar hårdrock på gränsen till metal. Svårare än så är det inte.

Hur går arbetet med nya plattan då?

– Det går sakta framåt. Vi har ju fått göra om allt, eftersom vår trummis hoppade av. Men nu har vi en ny trummis och jobbar stenhårt på att den ska bli klar i tid.

Blir den försenad?

– Nej, det får den inte bli. För många personer litar på och bygger sin budget på att den ska släppas när det är bestämt att den ska släppas. Så den måste komma i tid.

Hur har bandets medlemsbyten påverkat Mustasch och nya plattan?

– Absolut. Nästa skiva blir stenhård för att jag, under en längre tid, varit så rosenrasande. Det har ju varit en hel del turbulens inom gruppen, om man säger så. Vi repade igår och gitarristen konstaterade att vi numera låter så jäkla arga.

Vad har ni för ambitioner med kommande albumet?

– Vi vill befästa vår position som ett av Nordens topp fem hårdrocksband. Dessutom har vi som ambition att göra allting rätt den här gången, med skivbolag och avtal. Skivbolagsbranschen och musikbranschen är ju en jäkla cirkus egentligen, men samtidigt är det precis likadant som i vilket företag som helst. Titta på Volvo till exempel.

Hur känns det att lämna Göteborg för Norrland?

– Jättebra! Vi laddar för fullt inför helgens aktiviteter. Vi har ju spelat i Ö-vik två gånger tidigare, senast för cirka fem år sedan. Jag kommer ihåg att vi träffade några grabbar ur Takida då.

Vad kan publiken vänta sig?

– En till dålig fråga! Det är ju ungefär som om jag skulle spela riffet från ”Smoke on the water”, hävda att det var från vår nya skiva, och undra vad du tyckte om den. Vad ska jag svara på en sådan tråkig och uppenbar fråga? Det kommer att bli bra, hårt och fest.

Misstar jag mig när jag misstänker att ni är ”bra på flaskan”?

– Nej. Det är väl alla? Hade jag varit gitarrist hade jag druckit varenda dag. Nu går det inte eftersom jag måste sjunga och blir kass i halsen av sprit. Men ibland tvingar folk i mig alkohol ändå.