Nykomlingen Tobias Zilliacus lyckas göra mycket på ganska litet utrymme. För ganska snabbt flyttas fokus till den här filmens två verkliga stjärnor, Lena Olin och Mikael Persbrandt.

De två proffsen skapar en realistisk känsla i sitt krisande par. Det blir lite Norén light när Simone (Olin) konstant straffar sin svikare till make, Erik (Persbrandt). Hennes svartsjuka triggas när han får ett nattligt telefonsamtal och dras in i det fall som Joona Linna utreder.

Erik råkar nämligen vara hypnotisör och hans tjänster efterfrågas när det visar sig att en ung pojke, som ligger i koma på ett sjukhus, är det enda vittnet till den blodiga slakten.

Grundhistorien är ganska fånig och så tröttsamt förutsägbar att det bara är att gratulera Lasse Hallström till det korrekta valet att tona ner bokens trams och fokusera på det som går att vinna kvalitet ur.

Men framförallt är detta Lena Olins show, och det är både på gott och ont. För tempot dras ner och ibland är handlingen stillastående medan hon excellerar som krisande maka och mor.

Lasse Hallström har lämnat USA och efter 25 år gjort en thriller på ungefär exakt det sätt som svenska thrillers brukar göras. Färgerna är grådassiga, eländet stort och tempot makligt, även om skådespeleriet är vassare än vanligt och fotot snyggt.

Resultatet är helt ok men om Oscarsjuryn blir hypnotiserade av Persbrandts mässande stämma återstår att se.

BIOFILM: Hypnotisören

Premiär: I kväll, 28/9, i Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Ö-vik (även Sverigepremiär)

Genre: Thriller

Med: Mikael Persbrandt, Lena Olin, Tobias Zilliacus med flera

Regi: Lasse Hallström

Speltid: 2 tim

Censur: 15 år

Betyg: 3/5

Miranda Sigander /TT spektra