Visst, jag förstår att det är svårt att fylla alla åtta deltävlingar med högkvalitativa dansorkestrar, men någon form av kvalitetskrav måste väl ändå deltagarna ha?

Till och med 18-åringarna i "Idol" sjunger ju bättre och mindre falskt än många av dansorkestrarnas sångare.

När man däremot ser proffsbandet Date så blir det uppenbart att skillnaden mellan toppen och botten i "Dansbandskampen" är oerhört stor. Men samtidigt är nog svt:s dansprogram ganska speglande för dansbandsbranschen i stort. Att musikkvalitén i "Dansbandskampen" är låg beror förmodligen, förutom genom att många av Sveriges bästa orkestrar tackat nej till deltagande, på att det numera finns så pass få orkestrar runt om i Sverige, trots det stigande intresset för dansbandsmusik.

Ser man bara till Ångermanland så har ju landskapet utarmats på orkestrar på förhållandevis kort tid. Örnsköldsvik, som en gång var ett dansbandsnäste med Thor Görans i spetsen, är nu ytterst utfattig på dansorkestrar. Sollefteå, med orkestrar som Kicks, Carlssons, Ola Hermanssons och Players, står nu nästan utan dansorkestrar (förutom möjligtvis Orritons och Ådalskanonerna). Tiden då det fanns en handfull dansorkestrar i byar som Junsele och Ramsele är sedan länge förbi. I Kramfors ser inte dansbandsscenen bättre ut, liksom i Härnösand där endast Martinez fortfarande kör på för fullt.

Var beror då denna dansbandsdekadens på? Som jag förstår det handlar det om två huvudorsaker. 1; populära elitorkestrar, som Vikingarna i spetsen, växte sig allt för stora, konkurrerade ut mindre dansband och trissade upp gagen så att arrangörerna inte hade råd att arrangera danser. 2; i och med bingolottoförsäljningen behövde inte idrottsklubbar och andra dansbandsarrangörer förlita sig på danskvällar längre. Genom bingolotterna fick de in pengar utan att behöva arrangera danser. Bra för idrottsföreningarna - förödande för dansbandsbranschen.

Så klart ligger det ett flertal andra orsaker bakom dansbandsmusikens tillbakagång, så som andra musikstilars uppkomst och dansorkestrarnas missbrukande av sequencers.

Men faktum kvarstår - trots dansbandsmusikens i nuläget ökande intresse finns det enormt få dansorkestrar.

Jag är ingen dansbandskille. Har aldrig varit. Kommer troligtvis aldrig bli. Men förhoppningsvis gör det ökade dansbandsintresset att fler orkestrar uppstår. För dansband är de facto en del av den nutida svenska musikhistorien.

4 saker jag sett på:

– Darins medverkan: i Melodifestivalen, alltså. Kan vi redan nu utse en vinnare, trots att det är månader kvar till finalen i Globen?

– Anna Ternheim; och att hon fick skyhöga recensioner på hennes turnépremiär. Katastrof att man som Ångermanlänning måste åka till Gävle för att få se henne spela.

– Flashforward; ytterliggare en sevärd och mystisk serie med likheter till både "Lost" och "Fringe".

– "Dansbandskampen"; se ovan.

4 saker jag lyssnat till:

– Kent; "Röd" är, trots vad vissa kritiker anser, ett i raden av väl godkända Kent-album. Inget mästerverk, men ändå.

– The Tiny; ett fantastiskt litet band som gör avskalad, känslomässig och stor musik.

– Julian Casablancas; The Strokes sångare och låtskrivare släpper i dagarna ifrån sig ett grymt bra indierockalbum.

– Creed; fortsätter med det underkända albumet "Full Circle" att göra lightgrunge för den breda massan.