Jag ska skriva en krönika varannan vecka. På riktigt. I min bok är detta stort, och nervöst, jag är ju ute på totalt okänd mark här. I och för sig har jag rockat mikrobloggar såsom Facebook, Twitter och diverse rockcommunities i några år. Men en riktig krönika i print? Panik - men positiv sådan.

Tanken är att jag ska skriva av mig mina tankar om musik, det kommer att bli en hel del eftersom musik är en oerhört stor del av mitt liv. På en vardag lyssnar jag på musik i runt tio timmar genom mitt jobb, min ipod och i bilen, dessutom tillkommer all den tid jag spelar musik i mitt egna band och när jag arrangerar konserter. Jag kan inte föreställa mig att inte lyssna på musik och upptäcka ny musik varje dag.

De flesta situationer i livet har ett soundtrack, såsom exempelvis resor. Reser jag till New York med sambon lyssnar vi på Sinatra eller Billy Joel, åker jag till Latinamerika med polare blir det Santana, är man på Kungsholmen blir det Mauro Scocco och byter jag olja på bilen så funkar Pantera ypperligt. Detta är min vardagliga musikkonsumtion i runda slängar. För mycket? Nej.

Jag kan inte avgöra vad jag tycker är bäst med musik: lyssna, skapa, spela in, eller spela live. Att lyssna föder ju så väldigt många känslor och är näringen till ens inspiration och lösningen på diverse sitationer. Som när man bjuder hem folk på party är det ju extremt viktigt att snickra ihop en grym spellista. Man bör kanske inte bränna igenom "Once upon the cross" med Deicide från start till slut på volym infinity? Då kan kanske "Highway Man" med Hoffmaestro & Chraa eller "Från och med Du" med Oskar Linnros fungera bättre. Även om hårdrock alltid är nummer ett så måste man kompromissa i vissa situationer.

Att skapa musik, skriva en låt och få till en riktigt bra komposition som inte existerade en timme tidigare, och att skapa något som är för evigt och sedan sätta sitt namn på det, är en fet känsla. Spela in musik i en studio är nog bland det roligaste som finns. Hela atmosfären i studion, en känsla av skapande och att det är ett grupp hängivna människor (band, producent och tekniker) som strävar mot samma mål - att spela in grymt bra musik - är oerhört häftigt. Men spela live är i och för sig minst lika roligt.

När ni läser detta är jag på plats i Sölvesborg för att lira på Sweden Rock Festival. Andra gången för April Divine och tredje gången för mig personligen. Förutom vår eget gig blir det att avnjuta några tråkiga intervjuer samt ett par konserter, bland annat Billy Idol. Jag minns när jag upptäckte hans platta "Rebel yell" i morsans vinylsamlning när jag var runt 9-10 bast. Jag ville se ut som honom. Förutom Idol blir det att kolla in Suicidal Tendencies, legendariskt trash/hardcore-band från Kalifornien, vars sångare Mike Muir torde ha varuskyddat sin stil med överstor bandana som täcker övre delen av ansiktet, inklusive ögonen.

I nästa krönika får ni en redogörelse av min visit till Sveriges hårdrocksfestival numero uno, plus massa annat musikrelaterat.

Salud amigos!

2 saker jag sett på:

– "Kick-Ass" (film); Bra ös i den rullen. 11 års gräns ... huh?

– The Eagles - Hotel California live 1976 (Youtube-klipp); Det är svårt att vara coolare än Don Henley var på den tiden.

2 saker jag lyssnat till:

– Jack Johnson - "To the sea" (album); Ett givet sommarsoundtrack.

– Bullet For My Valentine - "Fever" (album); Metalband från Wales som släppt sin starkaste platta hittills.

PER KARLSSON