Utbudet av stadsfestivaler, med närhet till toaletter, rena lakan och rinnande vatten, ökade markant under senare delen av 2000-talet. Fler målgrupper har fångats upp: dels stadsbor som inte hade skulle bemöda sig att åka till en festival annanstans, men även de som kanske stått mellan en campingresa till Hultsfred eller att stanna hemma och vandra torrskodd ner till centrum. Roskildes nedgång vittnar om precis samma utveckling - åkerfestivaler är inte normen längre. Det har blivit en nisch, även om nischfestivaler som Sweden Rock bevisligen kan locka folk i tiotusental. Se bara på Peace and Love så får man en rätt bra bild av hur utvecklingen går.

Hultsfreds 25 år tar oss visserligen tillbaka ända till 1980-talet, men det vore inte lögn att säga att festivalen varit en stor del av 1990-talets kulturella identitet. I sådana fall, som en ikon för en svunnen tid, har Hultsfred i veckan inte varit ensamt offer. Nyheten att Lunarstorm och Skunk lägger ner fick kanske många att höja ögonbrynen och fråga sig, "fanns de ens kvar?"

Men med vetskapen kom också minnena, och när det stod klart att sajternas innehåll förmodligen kommer gå förlorat insåg man också att minnet var hotat. Förra sommaren var jag på en dubbelkvart med Erik Borglund vid Mittuniversitetet i Härnösand. Han pratade om planer för att lagra sociala medier för framtiden, och även om frågan kändes logisk hade jag svårt att förstå den praktiska implikationen. Allt du gör på internet finns kvar, var det ju någon som sade. Utrymmet på internet är obegränsat. Den här veckan har många med mig insett att problemet inte är internet utan konkurrens, brist på pliktskyldighet och affärer. Det spelar ingen roll ifall ett kommersiellt företag kunde trolla fram alla sms du någonsin skickat eller alla mejl du skrivit genom åren. Finns det inte en vinning i det kommer det inte att hända.

Hultsfred och Lunarstorm älskades av en hel generation, men överlevde inte på bara kärlek. Att det sedan finns alternativ som Way Out West och Facebook som i dag kanske är bättre är ett friskhetstecken på tidens gång. Gånger som denna kan man bara inte undgå att påminnas att för 2010-talet att växa fram måste 1990-talet vissna undan.