Med Ångerockarnas andra platta, fullt godkända "Exit to transfer", tog dock bandet inte det karriärskutt man hoppades på. Den var helt enkelt inte tillräckligt bra.

När nu bandet släpper sin tredje skiva, "State of disgrace", finns det ingen tvekan om att det tungt gitarriffbaserade hårdrocksbandet återigen är på banan och tar nya steg i sin utveckling. Skivan är omfångsrik, bred och lär tilltala många rockers, eftersom den har klara influenser av allt från 70-talets Black Sabbath, 80-talets Judas Priest och kanske framförallt 90-talets Soundgarden. Överhuvudtaget känns skivan tyngre, med knivskarpare gitarriff, en högre rockenergi och i synnerhet bättre melodier, än på tidigare alster. Dessutom har Jens Westin aldrig sjungit bättre.

Ninetone records, med producenten Patrik Frisk i täten, ska även prisas för produktionen. Tillsammans har man skapat ett internationellt rocksound som utan tvekan slår många amerikanska rockband i denna kraftigt amerikaniserade rockgenre.

På "State of disgrace" finns ett gäng starka låtar och skivan kan onekligen rulla på utan manuellt och aktivt spårbytande. Men om några spår bör främjas känns Alice In Chains-doftande balladen "Beautiful revolution", Soundgarden-aktiga "As I am", samt tunga "Let them hate as long as they fear" och "I am the god", som givna.

Skapar inte Corroded sig ett namn på den internationella rockscenen med denna platta så lär inget västernorrländskt band, Meshuggah borträknat, göra det heller.