Just nu invigs Botniabanan. En grön järnvägslinje som på ett miljövänligt sätt kommer att binda ihop Härnösand och Örnsköldsvik med övriga Sverige. Att Maud Olofsson är en av invigningstalarna känns däremot som ett hån för mig som Norrlänning.

För även om Botniabanan nu står klar så känns projektet ofärdigt.

Den rullande premiären kommer att stanna inte att komma längre än till Umeå. För längre än så räcker inte spåren idag, det finns ingen Norrbotniabana än. Förra mandatperioden tog S och MP fram en infrastrukturplan där byggstart för Norrbotniabanan var satt till år 2010, i Alliansens finns inte någon byggstart för huvudtaget. Det är ett svek mot övre Norrland.

Idag är det en seg och jobbig process att resa kollektivt i övre Norrland. Det tycker nog de flesta som gett sig på det. Norrbotniabanan skulle skapa ett bekvämt och miljövänligt färdmedel som skulle föra alla norrländska städer närmre varandra.

Norrbotniabanan är dessutom ett måste för att de norrländska industrierna ska behålla sin konkurrenskraft. Redan idag sker majoriteten av Sveriges transporter via järnväg i norra Sverige och många av dessa tar vägen via stambanan som idag är över 100 år gammal och som inte klarar av de ökande kraven på järnvägen. Norrbotniabanan skulle sänka de norrländska industriernas transportkostnader med 30 procent och minska utsläppen av växthusgaser med 113 000 ton om året. Det motsvarar cirka 100 000 flygresor till Thailand.

Norrbotniabanan är även ur ett ekonomiskt perspektiv en god satsning.

Varje satsad krona beräknas ge 1:45 kronor tillbaka.

Det Rödgröna samarbetet har deklarerat att byggnationen av Norrbotniabanan kommer att starta under nästa mandatperiod och att bygget ska ske utan krav på att näringslivet betalar för järnvägen.

Norrbotniabanan är ett allmänt och nationellt intresse och bör därför också finansieras med allmänna medel.

Jakob Lundgren

Språkrör Grön Ungdom Norr och Trea på Miljöpartiets riksdagslista