I sista stund lyckades de amerikanska republikanerna och demokraterna komma överense om ett nytt budgetavtal och världsekonomin drar - för att citera SEB:s chefsekonom - "en lättnadens suck".

Idag har vi en ekonomi i världen som är så nära sammankopplad att välgången för hela systemet, alltså att de ekonomiska kugghjulen ska rulla på i allt högre takt, hela tiden är i händerna på en väldigt liten klick människor, till exempel den Amerikanska senaten eller den Grekiska regeringen.

Denna globala marknadskapitalism som har regerat över oss, utan större inverkan av enskilda stater har nu kommit till vägs ände. Som systemet nu fungerat har det sällan eller aldrig gynnat dem som lever i de fattiga delarna av världen –nu känner även vi i den privilegierade delen av världen av det.

Det blir tätare mellanrum mellan de ekonomiska kriserna och drivkraften i vårt ekonomiska system –tillväxtnormen –är redan nu på väg att förstöra flora och fauna men även tömma planeten på den begränsade tillgång på metaller vi har. Det är inte kul när popcornen är slut innan filmen börjar.

I diskussioner med vänner, bekanta och andra vettiga individer kommer vi ofta fram till att kommunismens idé var och är vacker men det fungerar inte i praktiken. När jag sedan påpekar att detta är fallet för vår nuvarande form av kapitalsim får man ofta det dåliga motargumentet att det i alla fall är bättre än kommunism och att vi inte har något annat. Då tvivlar jag en sekund på människans uppfinningsrikedom.

Hur kan man tro att kapitalism, som den ser ut idag, är ett alternativ? Människor dör på Afrikas horn av svält trots att det finns mat åt i stort sett alla. Människor i USA svälter, trots att det är ett av världens rikaste länder. Regnskogar skövlas för de marknadsekonomiska vinningarna är större än förlusterna. I systemet finns dessa inbyggda orättvisor och missförhållanden och detta är otvivelaktigt fel.

Hur tar vi oss vidare till en grön ekonomi? Ingen vet svaret än men vad som måste hända är att vi måste börja röra oss bort från det vi vet är dåligt. Det finns dessutom alternativ.

Lokala valutor, som 'The Brixton Pound' (googla: lokal valuta, välj första träffen) låter företag och befolkning investera mer i den lokala orten och en mera blomstrande kommun. Dessa valutor har även en hög motståndskraft mot konjunktursvängningar och ger en hög grad av självständighet. Tänk ett Örnkort i sedelform i olika valörer som gäller i hela stan. Med tidsbanker kan alla människor, oavsett ekonomiska möjligheter ställa upp med ett arbete i en timme och efter det använda sig av en tidskredit med något denne vill ha hjälp med. Även företag kan drivas utan intresse som Public Interest Companies (PICs) eller Community Interest Companies (CIPs) som enbart finns till för att erbjuda tjänsten till de som anänder den, inte för att betala externa ägare.

Detta kommer förstås inte lösa världssvälten utan är lokala lösningar men när vi slår oss fria från den globala ekonomins tvång och inte ha tillväxten som mål är vi mer fria att sträcka ut en hand och dela med oss av vårt överflöd.

Vi måste byta ut de kugghjul som driver vårt nuvarande ekonomiska system. Detta är en fråga om frihet, solidaritet och rättvisa, globalt som lokalt och det är en tidsfråga innan det händer. Låt oss alla hjälpas åt att skapa en förändring fortare än vad FN, Världshandelsorganisationen WTO och Världsbanken mäktar med. Låt oss framöver definiera ekonomi som hushållande med resurser, inte tävlingen om vem som gör sig av med dem snabbast.

Mattias Näsman

Miljöpartiet