Dawit Isaak föddes i det som nu kallas Eritrea och kom till Sverige 1987. När Eritrea fick sin självständighet återvände Isaak för att delta i uppbyggnaden av landet och var där med och grundade landets första oberoende tidning.

I slutet av 90-talet vaknade gränskonflikten med Etopien på nytt till liv och samtidigt ökade kraven på demokratiska reformer i Eritrea.

Morgonen den 23 september 2001 – när världen fortfarande stod i chock efter terrordådet mot World Trade Center och Pentagon knappa två veckor tidigare – arresterades Dawit Isaak i sitt hem i Eritreas huvudstad Asmara.

Fortfarande – hela nio år senare – har Dawit Isaaks inte ställts inför rätta för anklagelserna att stötta Etiopiens försök att inta Eritreas huvudstad Asmara.

Den eritreanske presidentens närmaste man Yemana Gebrab gästade nyligen Stockholm och Aftonbladet fick då möjlighet att fråga Gebrab om fängslade Dawit Isaak. Intervjun publicerades i Aftonbladet igår och på frågan om varför Isaak inte ställts inför rätta svarade Gebrab:

– Det var ett medvetet beslut från regeringen att inte ha rättegång i detta fall. Alla som är anklagade för ett brott får sin rättegång i domstol i Eritrea. Men detta är ett särskilt fall på grund av brottets allvarliga karaktär.

När en stat hävdar att ett brott är för allvarligt för att prövas i domstol så ska det koka i blodet på alla demokrater och rösten ska höjas i protest. Rätten till en rättvis rättegång är central i de mänskliga rättigheter och det faller på varje stat enligt Rättsstatsprincipen att säkerställa att ingen står ovanför eller utanför lagen.

När Gebrab konfronteras kring varför Isaak hålls fången utan rättegång hänvisar svaren till att västländer också de håller fångar utan rättegång. Och det finns anledning till självrannsakan. Det senaste decenniets ”kamp mot terrorismen” har lett till att flera demokratiska länder i väst under lång tid fängslat människor utan åtal och rättegång. När auktoritära regimer försöker friskriva sig från skuld genom att peka på västvärldens agerande blir det tydligt att priset för terroristbekämpning har varit och är fortsatt högt.

Terrorism så som vi fått känna den under 2000-talet är fega och förkastliga försök att kuva andra människor och varje terrordåd lämnar nya täcken av rädsla och oro över samhällen som borde andas frihet och öppenhet. Männen bakom terrorismen måste bekämpas och rädsla ska inte tillåtas bli överordnad känsla i samhället. Men demokratiska länder ska inte med referens till trygghet skapa rättsystem som legitimerar auktoritära regimers beteende.

Sverige bör i alla lägen kräva att stater vaktar rätten till en rättvis rättegång. Detta måste gälla såväl i samarbeten med andra länder i väst som när Sverige inleder utvecklingssamarbeten i Afrika.

När Eritrea nu lägger ut krokar för att mjuka upp relationerna till Sverige är det läge att närma sig det eritreanska förhandlingsbordet. På dörren till förhandlingsrummet kan vi sedan spika vårt krav för att på allvar sätta oss vid bordet:

– Ge Dawit Isaak och de övriga politiska fångarna en rättvis rättegång i domstol med internationell insyn.

Ett brott aldrig för allvarligt och frågeställningarna aldrig för komplexa för att prövas i en rättvis domstol.

Detta ska gälla oavsett vem som står anklagad och vad anklagelserna gäller.

Gabriel Ehrling