Förväntan låg i luften och extra stolar plockades fram för att ge plats åt den oväntat stora strömmen av besökare till Föreningshuset i Myckelgensjö, Örnsköldsvik. Huvudattraktionen för detta forum kring entreprenörskap var tre unga företagare – smyckestillverkaren tillika bloggaren Jonna Jinton, mjölkbonden tillika glassproducenten Frida Bylund samt kollegan Markus Edlund som därtill driver framgångsrika industriföretag. Samtliga verksamma i Myckelgensjö med omnejd och sammankallade av forumets värd Emil Källström, riksdagsledamot för Centerpartiet.

Inte nog med att de tre berättelserna från Myckelgensjö visar hur unga människor med kreativitet, mod och en rejäl dos envishet kan skapa framgångsrika företag. Det är därtill tre människor som, efter att ha provat sig runt i landet, aktivt valt att söka sig till Myckelgensjö och där skapat sin framgång.

Det hela trollband så klart de drygt fyrtio besökarna (att jämföra med Myckelgensjös invånarantal på 80 personer). Hade näringsminister Maud Olofsson nedtecknat sin vackraste vision om småföretagande hade den nog liknat det som nu går att bevittna i Myckelgensjö.

Men i framgångarna för Bylund, Edlund och Jinton väntar också ett par viktiga lärdomar för de politiker och offentliga tjänstemän som försöker få det offentliga att stimulera till entreprenörskap. Ingen av dem har gått vägen via akademiska studier och inte heller vittnas det om något ”starta-eget-program" eller någon form av ”coach” med roligt prefix som spelat en avgörande roll.

Styrkan och framgången kommer istället från individerna själva, från deras stöttande familjer och bygdens uppmuntrande mentalitet. Allra mest avgörande verkar ha varit att dessa personer gått sin egen väg och levt efter synsättet, vilket Markus Edlund så kärnfullt formulerade som, att det är ”bara att köra”.

Enda gången under forumet som stämningen i föreningshuset sjunker ett par snäpp är faktiskt när Örnsköldsviks kommun kommer på tal. Besvikelsen över oförmågan att lyssna till bygdens röster och ambitioner i samband med att beslut togs om att lägga ner skolan sitter fortfarande djupt.

Entreprenörskap skapas inte genom ett trollslag. Ingen välskräddad reform, inget klurigt bidrag och inget stödprogram förändrar att avgörandet ligger hos individen själv. Dock finns frågor för offentligheten att adressera. En tydlig utmaning om entreprenörskapet ska öka i Sverige i allmänhet – och Norrland i synnerhet – är tillgången till riskkapital. I dag gör de låga marknadsvärdena på mark och fastigheter i inlandet att kommersiella banker är minst sagt tveksamma till att låna ut kapital till investeringar.

Sedan har offentligheten ett antal strukturer som i välvilja och omsorg hindrar större förekomst av företagande. För att nämna några har Sverige en skola och högre utbildning som – trots nyligen nedtecknade, vackra och hårt marknadsförda uppmaningar om att stimulera entreprenörskap – fortfarande utbildar människor för anställning i stora företag. Vidare förväntas enskilda företag, utöver att betala bolagsskatt och sociala avgifter, att ta ett stort ansvar vid anställdas sjukdom och frånvaro. Detta är inte något större problem för de företag med hundratals anställda som systemet är utformat för, men småföretagaren drar sig från att anställa och tänjer istället sig och sin familj i det längsta.

Att försörja sig själv, och få företag och verksamheter att blomstra, är en naturlig drivkraft för en människa. Med en politik och en offentlighet som gör sitt bästa för att inte stå i vägen samt en väl utbyggd infrastruktur och bättre tillgång till riskkapital skulle fler nå insikten att det är ”bara att köra”.

Läs mer om det inspirerande entreprenörskapsforumet i Myckelgensjö på sidan sex.

GABRIEL EHRLING