Tidningen berättar i dag att hela 47 chefer inom Landstinget Västernorrland, utöver sina heltidsanställningar, är engagerade i kommersiella bolag. Må vara att ett enskilt fall – säg styrelseuppdrag i ett mindre aktiebolag utan någon som helst koppling till landstingets verksamhet – är inte mycket att orda om. Nu är det inte fråga om en avgränsad företeelse, utan utbredda avsteg från landstingets riktlinjer vilka anger att kommersiella bisysslor i huvudsak inte är förenliga med anställning hos landstinget. Det är därför med rätta som revisorerna nu kritiserar landstingsledningen.

De anställdas förhållningssätt till sina jobb och syn på andra engagemang är en ledningsfråga. När sidouppdrag är vanligt förekommande bland landstingets högre chefer är det inte konstigt att det ser liknande ut längre ner i strukturen. Tjänstemän tenderar att göra som dess chefer gör, oavsett hur stor plikttrogenhet de skrivna förhållningsreglerna förespråkar.

Självaste landstingsdirektör Anders L Johansson är – i alla fall formellt – med och leder fyra aktiebolag. Dagens rubrik tillhör just direktör Johansson. Och så rätt han har. Det handlar om att prioritera. Landstingsinvånarna kan förvänta sig att de som ansvarar för den gemensamt finansierade välfärden ägnar den full uppmärksamhet. Inblandning i kommersiella bolag med verksamhet i närheten av landstingets är oacceptabelt.

För Johanssons del, varandes en av Sveriges högst betalda offentliga tjänstemän, blir det extra tydligt att det knappast är för att trygga försörjningen som sidouppdragen ikläds. Visst finns argument för att Johansson ska fortsätta föreläsa om sin forskning. Men rimligen måste landstingsdirektören inse att det är gråzon när han bär styrelseuppdrag i PR-byrå. Att Johansson, enligt egen utsago, inte aktivt leder verksamheten och att landstingsdirektören är noga med att anmäla tjänstledighet och löneavdrag räcker inte.

God offentlig verksamhet förutsätter förtroende för de som leder och utför den. Personer på ledande befattning inom kommun, landsting och stat måste vara mer försiktiga än inom andra sektorer. Rågången ska vara tydlig och tveksamheter undvikas.

Även denna gång ska dock ljuset riktas mot landstingsstyrelsens ordförande Per Wahlberg (M). Var Wahlberg bekant med omfattningen av bisysslor bland landstingets chefer innan revisorerna förmedlade kritik? Och om så var fallet, varför har han inte gjort något åt saken?

Landstingsdirektören rätt till tjänstledighet motsvarande en dag i veckan visar ännu en gång att Johansson fått det han pekat på i förhandlingen. Eller tycker Wahlberg (M) att det egentligen räcker att landstingsdirektören jobbar fyra dagar i veckan?

Det handlar som Anders L Johansson säger om att prioritera. Landstingsdirektör Johansson bör därför skyndsamt avveckla de bisysslor som går att ifrågasätta relativt hans viktiga uppdrag i Västernorrland. Ordförande Wahlberg (M) bör fundera om det verkligen är i kategorierna chefslöner och antal bisysslor som landstinget ska toppa listorna.

GABRIEL EHRLING