Aten är ingen vacker plats. Greklands huvudstad ligger omgiven av berg, luften är förorenad och i smutsen trängs fyra miljoner invånare. Inte ens under normala omständigheter är Aten en omhändertagande miljö.

På söndagskvällen förvandlades kaoset till kravaller. Rapporterna från Syntagma-torget påminner om rapporteringen från Tahrir. Demonstranterna manar till fortsatta protester, medan upploppen beskrivs som en konsekvens av helgens krisuppgörelse.

Det är en allt för enkel förklaring. Folkligt missnöje växer fram gradvis. Grekland har nått vägs ände efter decennier av lättja. Den offentliga sektorn tilläts expandera långt bortom rimlighetens gräns och enligt Transparency International har Grekland en utbredd korruption.

Svarta tjänster och gentjänster genomsyrar Greklands ekonomi: År 2010 uppgav en tredjedel av den offentliga vårdens patienter att de betalat extra för att få rätt behandling. Samtidigt beräknades 40 procent av Greklands bruttonationalprodukt komma från den svarta ekonomin.

Korruptionen vittnar om vilken moralisk kollaps som har fått inträffa i demokratins födelseland. Hur påverkas relationen mellan stat och medborgare av bristen på förtroendekapital? Var kan demonstranterna på gatan utkräva politiskt ansvar? Vilken skuld har medborgarna själva?

Hur sophämtningen fungerar är ett intressant sätt att illustrera olika grader av samhällsförfall: I höstas fanns över 6 000 ton sopor på gatorna när Atens soparbetare gick ut i strejk mot försämrade arbets- och pensionsvillkor. Och när landet närmar sig en statsbankrutt hotar Greklands största polisfack med att utfärda arresteringsorder på EU:s, EMU:s och IMF:s förhandlare.

Söndagens besparingspaket är besk medicin. Trojkan har villkorat ett nytt ekonomiskt nödlån på 130 miljarder euro och kräver besparingar på ytterligare 3,3 miljarder. Nödlånet på 110 miljarder euro som Grekland beviljades 2010 uppges ta slut i mars. Om inga nya lån säkras är den grekiska tragedin ett faktum.

Lånade pengar ska täcka gamla skulder. Grekland vill fylla sin fetasallad med oliver som inte finns och kraven från långivarna är stenhårda. Livsvillkoren kommer att försämras på flera sätt: Massuppsägningar väntar, pensionsåldern måste höjas och minimilönerna sänkas till 600 euro i månaden. Därutöver krävs en omfattande liberalisering av Greklands arbetsrätt.

I slutet av 2011 var den officiella grekiska ungdomsarbetslösheten smått osannolika 46,6 procent. Helgens sparplan lär öka landets sociala oro och spänningarna mellan generationerna. Ansvaret för situationen delas mellan de arbetslösa studenternas föräldrageneration och EU-länderna som valde att släppa in Grekland i eurosamarbetet. Vem som till slut får betala skulden är mer osäkert.