"Han är ju eritrean, inte svensk."

"Ni journalister bryr er bara för att han är en kollega."

Om inte något av dessa påståenden dyker upp i kommentarsfältet på allehanda.se, eller i mejl till redaktionen, då har trollen på nätet tydligen bestämt sig för att ta ledigt just i dag.

Artiklar om den fängslade svenske journalisten Dawit Isaak provocerar nämligen.

Det är märkligt, då det som borde provocera är det faktum att Isaak i dag suttit fängslad i 4 000 dagar. Han har inte dömts för något. Det finns inget formellt åtal. Hans "brott" är att han genom sitt journalistiska arbete förargat den eritreanska regimen.

Med jämna mellanrum kommer uppgifter om att Dawit Isaak dött under sin tid i fängelset. Han hålls isolerad, oklart var, och fängelser i Eritrea är ökända för omild – omänsklig är nog en mer passande beskrivning – behandling av fångar. Organisationen Reportrar utan gränser rapporterade nyligen att tre andra journalister som fängslades samtidigt som svensken har dött i fängelset, men att Dawit Isaak dock skall vara vid liv.

Om Dawit Isaak skulle dö i fängelset vore det en enorm tragedi inte bara för hans familj, anhöriga och vänner. Det vore också en tragedi för kampen för pressfrihet och för Sverige som nation. En journalist skall inte behöva sitta fängslad i ett främmande land för att han eller hon försvarat det fria ordet, och om journalisten är svensk är det på vår regering det tyngsta ansvaret vilar för att få den personen frigiven.

Men både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har gått bet; att Utrikesdepartementet arbetar för Dawit Isaaks frigivning behöver vi inte tvivla på, men hittills har det inte gett något resultat. Att den eritreanska regimen är medveten om Sveriges inställning i frågan råder det heller inget tvivel om. President Isaias Afewerki är dock, som bekant, inte en demokratiskt vald ledare som försvarar rättsstatens principer. Afewerki är en despot som förbjudit alla andra partier än sitt eget och han är inte direkt känd för att hysa varma känslor för mänskliga rättigheter...

Att det i Sverige finns en liten grupp ljusskygga och småaktiga människor som försöker förminska Dawit Isaak genom att ifrågasätta hans nationalitet eller den insats han gjort som journalist, det är faktiskt inget att bry sig om.

Arbetet för att få Dawit Isaak frigiven måste fortsätta med oförminskad kraft, hur nedslående det än känns att 4 000 dagar nu gått sedan han fängslades.

4 000 dagar är mer än ett decennium. Under den tiden hinner äktenskap ingås, söner och döttrar födas, hus byggas och resor företas. Barn växer upp och ungdomar blir vuxna, samtidigt som äldre generationer tar farväl.

Under den tiden har den svenske journalisten Dawit Isaak inte gjort annat än att försöka överleva i ett eritreanskt fängelse, förhoppningsvis medveten om att Sverige kämpar för hans frigivning.