Att Socialdemokraterna skulle förlora landstingsvalet 2010 var ingen skräll. Socialdemokraterna hade styrt landstinget sedan hedenhös, det politiska ledarskapet var svagt – minns att det pressade landstingsrådet Ewa Söderberg avgick under valåret – och ekonomin var usel. Det var dags för nya ledare, nya röster och nya idéer.

Det blev maktskifte 2010, men tyvärr känner vi i dag igen mycket från den förra mandatperioden.

I dag kan ni på nyhetsplats läsa om hur landstinget arbetar med sin budget. Eller rättare sagt hur delar av landstinget arbetar med budgeten.

Hälso- och sjukvårdsnämnden tänker inte lägga fram någon budget. Kommunikationen mellan landstingsstyrelsens ordförande och ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden verkar inte fungera. Oppositionen skriker i högan sky. Tjänstemännen får inte ordning på siffrorna och är missnöjda med politikerna.

Det är med andra ord kaos i landstinget. Igen.

Nu lär den styrande majoriteten hävda att läget faktiskt inte är så dåligt. Man kommer att påpeka att man påbörjat ett viktigt arbete med att restaurera ekonomin och förbättra – eller åtminstone förändra – organisationen, att man kommit en bit på vägen och att det trots allt finns en metod i galenskapen.

Oppositionen lär i sin tur hävda att saker och ting förvärrats under innevarande mandatperiod. Socialdemokraterna lär inte kunna hålla sig från att nöjt konstatera att man under sin tid vid makten "i alla fall lade fram budgetar" och skadeglatt konstatera att den moderatledda alliansen också tvingas redovisa minussiffror.

Och sanningen?

Det är väl bara att konstatera att det är kaos i landstinget. Igen.

Och ve den som försöker vrida landstinget rätt igen, för den kommer att upptäcka att det är en tungrodd och svårnavigerad farkost som tar in mer vatten än vad många vill kännas vid.

De senaste åren har väljarkåren bytt ut politiker och politiker har bytt ut landstingsdirektörer. Landstingsdirektörer har bytt ut ledande tjänstemän och ledande tjänstemän har sparkat sjuksköterskor.

Resultatet?

Det är kaos i landstinget. Igen.

Det finns ingen enkel lösning på landstingets ekonomiska problem, ingen "quick fix" som förvandlar röda siffror till svarta, kortar vårdköer och ser till att kvalitet upprätthålls trots kostnadsminskningar.

En nåd att stilla bedja om vore dock att de politiska partierna i Västernorrland tog landstinget på lite större allvar, både när det gäller politiska program och valet av representanter.

I vilken annan politisk organisation hade ett sådant här kaos tillåtits?

Att något är ruttet i landstinget kan inte ha undgått någon.