På onsdag ska riksdagen behandla regeringens förslag till ändringar i lagen. Propositionen, som har fått namnet ”Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning”, har flera delar. Bland annat går den ut på att en domstol ska få ge tillstånd till samtliga spaningsuppdrag och att en kontrollmyndighet ska upprättas som kan utreda om enskilda medborgare övervakats på felaktiga grunder.

Det troliga resultatet blir att propositionen går igenom utan något större motstånd. Redan i början av oktober godkände den borgerliga majoriteten i riksdagens försvarsutskott ändringarna.

Men oppositionen är fortfarande inte nöjd. Om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet får makten nästa år har de lovat att riva upp FRA-lagen och tillsätta en parlamentarisk kommitté.

Det behövs ett bättre helhetsgrepp om lagen, anser oppositionsledarna. Den invändningen är det lätt att hålla med om – trots förbättringarna i lagen är det många remissinstanser som har påpekat att skyddet för integriteten inte räcker. Men vad som kommer ut av oppositionens förslag är också oklart.

Rabaldret kring FRA-lagen visar tydligt att det finns ett behov av en författningsdomstol, som kan stärka skyddet för integriteten och ingripa om regering eller riksdag överträder sitt mandat.

En sådan reform tar förstås tid. När Grundlagsutredningen lade fram sitt slutbetänkande för ett knappt år sedan fastnade man för en lösning utan författningsdomstol. Istället vill man stärka domstolarnas normprövningsmakt, som gör att en domstol kan åsidosätta en lag när den strider mot grundlagen.

Men att Grundlagsutredningen slopat tanken på en författningsdomstol betyder inte att den är inaktuell för all framtid. Snarare tvärtom: alla nya lagar som berör integriteten visar att frågan fortfarande måste diskuteras.

En specialiserad författningsdomstol skulle kunna få en annan och viktigare roll än de nuvarande domstolarna, i och med att man skulle hamna på samma nivå som regering och riksdag.

Hittills har förespråkarna främst funnits bland de borgerliga och bland jurister. Partierna till vänster brukar däremot traditionellt vara emot en författningsdomstol, eftersom man anser att juridiken inte ska få stå över de folkvaldas beslut.

Men den invändningen håller inte. En författningsdomstol ska inte fatta egna beslut, utan enbart se till att politikerna håller sig till grundlagarna de en gång varit med om att stifta. Dessutom kan en grundlag skrivas om – skillnaden är att riksdagen i så fall måste fatta två beslut med ett val däremellan, vilket ger väljarna en möjlighet att ta ställning till beslutet.

Om kaoset kring FRA kan få någonting gott med sig så är det förhoppningsvis att fler inser att medborgarnas grundläggande rättigheter måste värnas på ett bättre sätt. Även i en väl fungerande demokrati måste det finnas ett starkt skydd mot integritetskränkningar och maktmissbruk.

Karin Rebas