Opinionsmätningar skall alltid tas med en nypa salt, och Demoskops senaste mätning bör kanske tas med två stycken. Antalet personer som intervjuades var nämligen färre än vad som brukligt är för den här typen av undersökningar och tidpunkten för intervjuerna – mellandagarna – gör också resultatet något skakigare.

Demoskops mätning har dock väckt stor uppmärksamhet – och konstigt vore annars.

Tre riksdagspartier skulle nämligen, om resultatet i Demoskops mätning också blir valresultat, ramla ur Sveriges lagstiftande församling. Sveriges riksdag skulle då, mandatperioden 2010-2014, bestå av ett borgerligt block med Moderaterna och Folkpartiet, ett rödgrönt block med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och så Sverigedemokraterna för sig själva i något slags missnöjespartiblock.

För det är ”hej då” Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet i Demoskops senaste mätning.

Det mest sensationella är Centerpartiets väljarstöd: 3,1 procent.

Från S-håll skrockas det nu skadeglatt åt Centerpartiets sviktande stöd, och mer än en vänsterdebattör har slagit fast att det är Maud Olofsson, och hennes ”högersväng” av partiet, som gör att C nu riskerar att hamna utanför riksdagen. Det är en ganska enkel och tunn analys.

Väljarna belönade Centerpartiet i valet 2006 för att man vågade profilera sig som ett borgerligt parti med fokus på småföretagare, förändrade arbetsrättsregler och försvarare av arbetslinjen. Någon skarp gir högerut jämfört med 2006 har inte partiet stått för.

Alla partier är dock starkt förknippade med sina partiledare och i Centerpartiets fall är det närmast extremt. För många väljare är Centerpartiet lika med Maud Olofsson.

Och de senaste månaderna har inte varit nådiga för Olofsson.

Trots att regeringen haft en mycket sund inställning i Saab-frågan har oppositionen varit duktig på att få det att framstå som att det är regeringens fel att General Motors lägger ned Saab-fabriken i Trollhättan.

Regeringens ansikte utåt när det gäller Saab? Maud Olofsson (C).

När det gäller Vattenfall inleddes företagets internationella expansion och satsning på kol- och kärnkraft under S-regeringen Persson, men den borgerliga regeringen har inte imponerat i rollen som aktiva ägare.

Regeringens ansikte utåt när det gäller Vattenfall? Maud Olofsson (C).

Lägg därtill att Centern framställts som det drivande partiet bakom den så hett omdiskuterade vargjakten och det är inte svårt att förstå varför partiet sladdar i opinionsmätningarna.

Centern är dock ett folkrörelseparti, med starka lokala fästen runtom i landet och en mer än välfylld kassakista, så det ska mycket till om partiet verkligen sparkas ut ur riksdagen i september. En tuff valrörelse blir det dock alla gånger för Maud Olofsson och hennes partikamrater.

Till skillnad från exempelvis Folkpartiet, som kan berätta om det inledda reformarbetet av den svenska skolan, eller Moderaterna, som kan visa att partiet faktiskt är ett parti som kan leda en regering, kan inte Centern gå till val och plocka poänger på hanteringen av Saab, Vattenfall och vargjakten. Bilden av en pressad Maud Olofsson med Saabs eller Vattenfalls loggor i bakgrunden är inte den som Centerns partistrateger vill förmedla.

Istället måste Centern berätta vad man vill göra för att underlätta för alla Saab-anställda som nu mister jobbet och förklara hur Vattenfall-problematiken ska lösas (enklaste lösningen: sälj!). Partiet måste också fortsätta våga prata om hur småföretagares situation ska förbättras, hur ungdomar lättare ska komma in på arbetsmarknaden, vad man vill göra för miljön och hur hela Sverige, inte bara storstadsområdena, ska utvecklas.

Kort sagt: gå på offensiven.

Ett defensivt Centern i valrörelsen 2010 är en mardröm för den borgerliga alliansen och en dödsdom för det nödvändiga reformarbete som alliansregeringen inlett.

Anders Rönmark