Det är lite ironiskt att utfrågningen av Malmström sker i just Frankrike; under sin tid som Europaparlamentariker arbetade Malmström för att avskaffa systemet med det ambulerande parlamentet (sessioner hålls som bekant i både Bryssel och Strasbourg). Men det är så klart något hon inte kommer att propagera för i dag, för Malmström är för smart för att börja bråka med alla franska parlamentariker på en gång...

När jag under förra veckan besökte Bryssel fick jag mer än en gång höra profetior om att Malmström kommer att grillas på betydligt högre värme än vad många svenskar förväntar sig. Det faktum att hon är svensk, liberal och ansvarig för migrationspolitiken borgar för stenhårda frågor – och en hel del kritik – lät flera personer med insyn mig förstå; för många Europaparlamentariker är en svensk, liberal migrationspolitik det sista man önskar sig. Att liberaler och socialister gick hårt åt den bulgariska kommissionärskandidaten Rumiana Jeleva under hennes utfrågning borgar också för att Jelevas sympatisörer kommer att ta tillfället i akt att ”trycka till” Malmström.

Ingen som jag pratade med nere i Bryssel tvivlade dock på att Malmström kommer att klara utfrågningarna galant. Hon kan spelet i parlamentet, hon är förberedd på vad som komma skall, hon kan frågorna och – inte minst – hon kan språken.

Svenskar som befinner sig i EU-maskineriet, vare sig de är politiker eller tjänstemän, får ofta kritik för att de använder det svenska språket alldeles för sällan. Istället för att låta den välutbyggda tolkservicen översätta från perfekt svenska väljer man att själva prata hyfsad engelska.

En del gör det för att de anser att tonfall, humor och betoningar går förlorade då svenskan översätts till engelska, franska och tyska (och sedan vidare till tjeckiska, finska, danska, etcetera).

En del gör det i tron att de faktiskt pratar bättre engelska än de faktiskt gör.

Och så finns det en del som överger svenskan till förmån för engelskan för att de tror att man måste göra det.

Men så är det givetvis inte.

En poäng med EU är att personer från alla medlemsstater ska kunna hävda sig, även om deras modersmål inte råkar vara ett av de dominerande språken i unionen. Tolkarna i EU är dessutom väldigt skickliga, så oron över att budskapet inte ska gå fram är i de flesta fall obefogad.

För det är faktiskt väldigt få människor som kan uttrycka sig lika obehindrat på ett annat språk som på sitt modersmål; vi svenskar är duktiga på att ange ”flytande” när vi tillfrågas om våra kunskaper i det engelska språket, men definitionen ”flytande” brukar vara just det…

Men visst, en humoristisk detalj, det ironiska tonfallet eller den där lilla språkliga finessen kan så klart försvinna då simultantolkning sker.

Enligt uppgifter kommer Cecilia Malmström i dag att visa prov på sina språkkunskaper då hon frågas ut av Europaparlamentet. Den språkbegåvade Malmström ska besvara frågor på engelska, franska och spanska beroende på vilken nationalitet frågeställaren har.

Det är ingen enkel uppgift.

Förutom att meningsuppbyggnader och uttal ska bli korrekta, krävs det också att Malmström hanterar det politiska språket. Politiska argument framförs på olika sätt i olika länder; i vissa delar av världen hyllas den eftertänksamma retoriken med mängder av konstpauser, i andra delar är det smattrande argument utan plats för andning som efterfrågas. Det ska onekligen bli intressant att se hur Malmström hanterar situationen – och om hon kan byta skepnad lika fort som frågeställarna skiftar.

Utfrågningen inleds dock med att den tilltänkta kommissionären får hålla ett tio minuter långt inledningsanförande.

Det är sagt att Cecilia Malmström ska hålla det på svenska.

Utmärkt.

För det första är det bra att Malmström på det sättet markerar att Sverige och svenskan faktiskt har en naturlig plats i det europeiska samtalet, för det andra är det nog faktiskt lugnast att inleda på modersmålet.

Sedan kan Malmström inbjuda till frågor och få visa att det i Sverige faktiskt finns politiker som hanterar andra språk än ”svengelska”.

Anders Rönmark