På nyhetsplats publiceras i dag en mycket intressant artikel om det fortsatta arbetet med att skapa livskraftiga regionkommuner i Norrland.

Efter att Kammarkollegiet i höstas gav tummen ner till bildandet av Region Norrland och Region Mittsverige föll frågan i glömska, men i dag kan vi berätta hur planerna för att etablera en storregion i Norrland ser ut. 2015 kan tyckas avlägset, men det är faktiskt bara fem år bort.

I den politiska förvirring som råder i Västernorrland just nu känns dock en regionkommun betydligt mer avlägsen än så.

För kallare politiska fråga får man leta efter.

När regiondebattens vågor gick som högst hördes det många ilskna röster om att en regionkommun bestående av de fyra nordligaste länen skulle bli en katastrof för sjukvården. Sundsvallspolitikernas rädsla för att hamna i samma region som Umeå, vilket skulle göra att Sundsvall inte blev den största staden i regionen, maskerades i argument om att det minsann var illa för alla och envar om de fyra nordliga länen slogs samman.

Det var bättre att hålla det litet, sades det. Kanske ett Storjämtland bestående av Jämtland och Sundsvall? Kanske ett Storjämtland bestående av Jämtland och Västernorrland? Kanske kunde Västernorrland fortsätta på egen hand?

Nu bidde det ju inte ens tumme av planerna på regionkommuner (vare sig stora eller små), men till alla som hävdade att sjukvården kommer att bli sämre i en stor och sammanhållen norrländsk regionkommun måste vi ställa frågan: tycker ni att det fungerar bra just nu?

De senaste månaderna, ironiskt nog efter att Kammarkollegiet sänkte planerna på regionkommuner i Norrland 2011, har vi fått se en uppvisning i dålig politisk ledning, usel ekonomi och allmän röra, signerad landstinget i Västernorrland.

Vi har också fått se och höra politiker från både Medelpad och Ångermanland, som tidigare talade sig varma för att inte splittra Västernorrland, gå till attack mot både folk och fä på andra sidan landskapsgränsen.

Det är Medelpad mot Ångermanland som gäller just nu, sjukhuset i Sundsvall mot sjukhusen i Sollefteå och Örnsköldsvik, och politiker från söder mot politiker från norr. Och det är inte hög nivå på diskussionerna. De verbala skärmytslingar som utspelar sig på ståplatsläktarna på ett länsderby mellan Timrå och Modo framstår som diskussioner värdiga Platon och Sokrates i jämförelse.

Så vad göra?

I valrörelsen kommer regioner knappast att vara på agendan, men de partier som i höst tar makten i landstinget borde försöka ge regionfrågan hög prioritet.

Inte bara för sjukvårdens skull, utan även för infrastrukturens, näringslivets, utbildningens och kulturens.

Västernorrland är för litet, för splittrat och alldeles för präglat av gamla bråk och surdegar för att en fungerande verksamhet i landstinget ska kunna bedrivas på lång sikt.

Västernorrland behöver bli en del av en större regionkommun.

Tyvärr blir det inte verklighet förrän 2015.