Ingångarna i ämnet är många, men en beror på att det uppenbarligen finns de som bloggar, twittrar eller använder Facebook utan att tänka. Några exempel ur de senare dagarnas nyhetsrapportering bär syn för sägen.

Priset tar den israeliske soldaten som skrev på Facebook om en stundande räd mot en palestinsk by på Västbanken. "På onsdag städar vi Qatanna och på torsdag, om Gud vill, åker vi hem.” Nu blev det inställd räd och avstängd soldat istället.

En inte lika blodig miss är polisen som här hemma skrev på Facebook att hon ryckt ut till Värnamo på ett misstänkt mord, en brottsmisstanke som polisen officiellt inte gick ut med förrän flera dagar senare.

Så där kan man fortsätta och rada upp exempel. Poängen är det finns personer som är obetänksamma på nätet. I möten ansikte mot ansikte skulle de antagligen agera annorlunda. I den skenbara intimiteten på nätet går de vilse och trampar i klaveret.

Alla som har ett Facebook-konto, bloggar eller twittrar borde av ren självbevarelsedrift fundera över vilka roller man har i vardagen och sedan göra som journalister gör, se en person framför sig som frågar varför berättar du det här för mig just nu?

Att lägga band på sig själv är en bra egenskap för alla användare, men när samma tänk används av företag och myndigheter finns det alltid en risk att det går för långt.

Nu ska Rikspolisstyrelsen ta fram rekommendationer för alla poliser.

Många landsting, kommuner och företag blockerar tillgången till sociala medier på arbetstid. Motiven varierar, men har det gemensamt att Facebook & company bedöms på ett annat sätt än till exempel e-postande, ringande eller samtal under lunchrasten. Om riktlinjerna blir för fyrkantiga gör arbetsgivarna sig en björntjänst och framstår som fast i forntiden och oattraktiva istället för som så professionella som de vill.

Egentligen är det inte svårare än att sociala medier är ett samlingsbegrepp inte för en parallell verklighet utan en förlängning av vardagens mänskliga samvaro. De går inte att önska bort.

Riktlinjer utöver generella råd om att inte röja affärshemligheter eller bete sig direkt olämpligt är svåra att ge av samma anledningar som det inte går att slå fast exakt vad anställda bör göra när de umgås med andra vid sidan av tangentbordet. Man måste helt enkelt våga lita på folks omdöme.

En sorts riktlinjer är dock viktiga. Det är dem som regeringen nu intresserar sig för och ger e-delegationen i uppdrag att se över. Det handlar om sådant som vad som är en offentlig handling och hur diarieföring ska skötas rätt och riktigt när myndigheter möter folk i sociala medier.

Det är viktiga frågor som utgår från rätt premisser: sociala medier är en del av offentligheten.

Magnus Krantz