Arbetsmarknadsministern lindade in beskedet i påståendet att det krävs enighet över blockgränsen för att kunna genomdriva en reform och konstaterandet att någon sådan inte finns. Men att nöja sig med det är en alltför bekväm inställning. De övriga partierna i alliansen gör rätt i att inte backa upp Moderaterna här.

Ett skäl att driva frågan om en rejäl a-kassereform handlar om trovärdighet. Det var ett vallöfte från alliansen 2006 och ambitionen var tydlig i Fredrik Reinfeldts första regeringsförklaring:

”Arbetslöshetsförsäkringen skall bli obligatorisk och omfatta alla som förvärvsarbetar” sade statsministern i riksdagens kammare utan att sväva på målet.

Det tyngsta skälet är dock sakfrågan i sig. Det är aldrig fel att ändra sig om bättre vetande talar för en annan ståndpunkt, men sådana motiv finns inte i detta fall. Argumenten för att gå från dagens frivilliga a-kassa till en obligatorisk är minst lika starka nu som de var 2006.

Om något är de ännu starkare. När regeringen stärkte arbetslinjen i a-kassan och förändrade ersättning och villkor stormade det rejält.

Många valde att lämna a-kassan, en del för att de inte såg behovet, andra för att de tyckte att det blev för dyrt. I dag står över en miljon människor på arbetsmarknaden utanför a-kassan. En annan svaghet i konstruktionen är att bara var tionde försäkrad får ut åttio procent av inkomsten om de blir arbetslösa på grund av det låga taket i försäkringen.

Verkligheten är alltså den att arbetslöshetsförsäkringen inte håller vad den lovar. Men tro inte att oppositionen har någon bra lösning på problemet. Den facklig-politiska samverkan gör att Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet inte kan tänka sig en annan ordning än frivillighet. De fackligt administrerade a-kassorna är ju ett sätt att värva medlemmar. För att locka fler tillbaka till försäkringen vill de ha låga avgifter och höga ersättningar, utan att tänka alltför mycket på hur det påverkar incitament att arbeta. Det illustrerades senast när Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesperson Sven-Erik Österberg i januari lade ut texten om hur de vill förändra a-kassan.

Det alternativ som alliansen hittills förespråkat handlar om att städa upp i a-kassan. Försäkringen finansieras till allra största delen av skattemedel så de som frivilligt inte ingår är ändå med och betalar. Det rimliga är då att alla får del av skyddet.

Fördelen med en obligatorisk a-kassa är alltså att den blir mer lik andra trygghetssystem: alla betalar, alla får ett skydd.

Det är en ståndpunkt som det inte finns anledning att överge bara för att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet värnar om fackets maktställning.

Magnus Krantz

LNB