Riksdagsledamöter som vågar överge partilinjen vid omröstningar är ovanliga. Då riksdagen röstade om FRA-lagen var det bara Camilla Lindberg (FP) som röstade med oppositionen. Det räckte inte för att fälla förslaget.

Förra veckan drabbades dock regeringen av sitt första bakslag under mandatperioden då fyra borgerliga ledamöter bytte sida och röstade för reservationen om att riksdagen skulle uttala sig i folkmordsfrågan.

Vi kan inte ha ett politiskt system där ledamöter hoppar mellan blocken vid varje omröstning; någon form av stabilitet krävs för att vi ska kunna ha en fungerande riksdag och regering. Det är dock bra att ledamöter då och då visar att partipiska inte är allt.

Gulan Avci (FP) var en av ledamöterna som röstade med de rödgröna i folkmordsfrågan och om hon inte hade gjort det hade det nog varit mer uppseendeväckande; Avci har länge drivit frågan om ett erkännande så det var ingen överraskning att hon röstade efter sin övertygelse och inte i enlighet med instruktionerna från partitoppen. En del borgerliga ledamöter kanske tyckte att Avci svek alliansen, men om hon inte hade röstat för ett erkännande hade det varit ett större svek.

Riksdagsledamöter som vågar följa sin politiska övertygelse – även då den strider mot partilinjen – får vi förhoppningsvis se ännu fler av i framtiden; det ökade personvalsinslaget i våra val borde ge oss fler självständiga parlamentariker med starkare egna mandat. Riksdagen är faktiskt ingen plats för röstboskap, utan Sveriges lagstiftande församling. Dit vill vi skicka personer som vi vet vad de står för och vilka partier de representerar, men som vi också vet vågar försvara sina åsikter även om partipiskor viner.

Det vi dock inte vill se mer av är riksdagsledamöter som uppträder som Göran Thingwall.

66-årige Thingwall är läkare till professionen och har under mandatperioden – han valdes in i riksdagen för första gången 2006 – blivit så besviken över den borgerliga regeringens ”svek” att han lämnat Moderaterna, partiet han tillhörde då han valdes in.

Sveket? Att regeringen inte möjliggjort för Thingwall och andra privatläkare att sälja sina mottagningar vidare. "Regeringen med Göran Hägglund (KD) i spetsen har offrat oss för att genomföra vårdval i hela landet”, slog Thingwall fast i en intervju med Dagens Medicin tidigare i år och med ”oss” menade han alla läkare med privata mottagningar.

Göran Thingwall är därför inte längre moderat. Medlemsavgift betalar han till Sveriges pensionärers intresseparti (SPI), men i riksdagen är han klassificerad som ”politisk vilde”.

I omröstningen om folkmordsfrågan röstade Thingwall med de rödgröna eftersom han ansåg att det var rätt och riktigt av riksdagen att uttala sig för ett erkännande. Han röstade med andra ord efter sin övertygelse och det hedrar honom.

När det blir dags för riksdagen att rösta om kärnkraften senare i år funderar dock Thingwall på att återigen rösta med de rödgröna. Men inte på grund av övertygelse; Thingwall gillar kärnkraft och har inget till övers för den rödgröna energipolitiken.

”Så klart vi ska ha kärnkraft, men it’s pay back time”, förklarade riksdagsledamoten i en intervju med magasinet Fokus förra veckan.

Kort sagt: nu ska den moderata partiledningen få igen för att de inte lyssnat på Thingwall i frågor som rör privatläkare. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har sagt att han inte tänker förhandla med Thingwall och risken finns därför att Sverige inte får den kärnkraft landet så väl behöver på grund av att en avhoppad moderat vill göra livet surt för sina före detta partikamrater.

Det är ett agerande som inte hör hemma i Sveriges riksdag.

Vi behöver riksdagsledamöter som sätter idéer och valkretsar före parti; fler politiker som vågar gå sina egna vägar mår det stela svenska politiska systemet bra av.

Riksdagsledamöter som utnyttjar sina röster för att kort sagt jäklas med andra, det klarar vi oss dock väldigt bra utan.

Anders Rönmark