Det slog inte gnistor om vare sig det förra eller det senare evenemanget.

Regeringspartiernas valmanifest bjöd egentligen bara på två nyheter: att idrotten får en halv miljard extra och att människor ska få möjlighet att jobba vidare till 69 års ålder. Resten av förslagen var redan presenterade. Och med tanke på att satsningen på idrotten var rätt självklar – den mäktiga och ofta väldigt tjuriga idrottsrörelsen vågar ingen politiker reta – och att borgerliga företrädare pratat mycket om behovet av att fler ska kunna få arbeta längre, så var de två förslagen inga överraskningar heller...

För alla som gillar spektakulära utspel var nog det borgerliga valmanifestet ett riktigt sömnpiller.

För alla som tycker att det ska löna sig att arbeta, som förstår att det är jobb och företagande som skapar välfärd och som uppskattar att det åter satsas på skola och högre utbildning, för dem var valmanifestet välkommet.

"Jobbmanifestet" kallar de borgerliga företrädarna sitt program och det är arbetslinjen som står i fokus även den här valrörelsen. Det är bra; utan människor som arbetar skapas ingen välfärd och att vanliga löntagare får mer kvar i plånboken är en frihetsreform som borde uppmärksammas ännu mer.

Kort sagt: de borgerliga partierna fortsätter med sitt vinnande koncept och hoppas att väljarna ska ge dem förtroendet att fortsätta det nödvändiga reformarbete som krävs för att Sverige ska stå väl rustat i den globala konkurrensen.

Mona Sahlins insats i SVT:s utfrågning då?

Nej, inga överraskningar där heller. Mona Sahlin är rutinerad och vet hur hon ska föra sig i direktsändning och försökte flera gånger gå på offensiven för att markera att hon vill utmana Fredrik Reinfeldt (M) om statsministerposten.

Den osäkre väljaren som bänkat sig framför TV:n för att få svar på sina frågor fick dock knappast det. Sahlin var mer än lovligt otydlig i mer än en fråga – exempelvis när det gällde fastighetsskatten, förmögenhetsskatten, utrikespolitiken och motståndet till rut-avdraget – och att utreda är tydligen vad de rödgröna gillar allra bäst. En statsministerkandidat borde, med mindre än en månad kvar till valet, kunna leverera klarare besked än vad Mona Sahlin gjorde.

En regering som fortsätter att värna jobb och utbildning och som inte tar några stora risker.

En S-ledare som, trots att valdagen närmar sig med stormsteg, fortfarande tror att det räcker med att hon spelar rollen som "Mona" och inte kliver fram som en rödgrön statsministerkandidat.

Kanske kan fredagen bjuda på lite mer spänning?