Konsten att sluta i tid
Relaterat
Ingen hade reagerat om Olofsson efter fem år som minister – och tio år som partiledare – direkt aviserat avgång även från detta uppdrag, så i detta fall måste det röra sig om en gedigen önskan att fortsätta som minister.
En av allianssamarbetets baksidor är att strävan efter tydlig arbetsfördelning och enigt uppträdande leder till att syskonskarans mindre partier försvinner bakom storebror. När småsyskonen väl släpps fram i rampljuset sker det kring specifika frågor och sällan med annat ansikte än partiledarens.
Det är tveksamt om Centerpartiet kan fortsätta söka profilera en avgången partiledare när uppmärksamheten är så begränsad. Därtill försvåras bilden ytterligare av att Olofsson sitter på Centerpartiets enda tunga och riktigt mediala ministerportfölj, en ny partiledare som verkar parallellt med sådan maktfaktor uppfattas lätt som marionett och internt är riskerna för dubbelkommando uppenbara. Ledarsidan har tidigare förespråkat att profilera en ledarduo, alternativt ledartrio, när partiet nu byter ledning. Men i en sådan ekvation skulle Olofsson på ministerpost snarare skapa förvirring än bidra till lösning.
Visst finns exempel när partiledare lämnat sina uppdrag och fortsatt som tongivande politiker, Lars Leijonborg fortsatte knappt två år som minister efter att han lämnat uppdraget som partiledare för Folkpartiet och Carl Bildt leder med kraft Utrikesdepartementet trots att det är länge sedan han slutade som moderatledare.
Men i Leijonborgs fall var det en ganska otydlig tillvaro och efterträdaren Jan Björklund fick under perioden ta till det tunga retoriska artilleriet för att visa vem som var herre i huset. Bildt spenderade först ett par år som turnerande superdiplomat och styrelseproffs, eller ett par år i karantän om man så vill, innan han återvände till den svenska politiska hetluften.
Slutligen ska Maud Olofssons breda kompetens självklart tas tillvara, säkerligen finns andra spännande uppdrag för att ta sig an. Kanske ledarroll för en intresseorganisation i företagarfrågor eller varför inte uppdrag som motsvarande landshövding för en framtida norrlandsregion.
GABRIEL EHRLING


Kommentarer (0)