Den som blickar ut över Örnsköldsvik ser en stad med hopp om framtiden. En stadskärna som speglar sig i vattnet och Botniabanan som kommer att knyta staden än närmare världen. Nya byggnadsställningar reses runt om i Örnsköldsvik och bostadshus med allt mer futuristiskt utseende tar form.

Som skyddande vaktposter runt staden reser sig konturerna av industrier där en betydande del av befolkningen fortfarande arbetar. På sätt och vis så är det som det länge har varit, verksamheterna är fortsatt kraftfulla och i huvudsak välmående. Men på flera sätt är inget som förut. För år 2011 rör det sig om utländskt ägda företag likt brittiska BAE Systems, indiska Domsjöfabriker, finska M-real och Outokompu och tyska Bosch Rexroth.

Instinktivt kan det verka skrämmande med traditionellt svenska industrier i händerna utländska storföretag. Sådan oro är dock i huvudsak missriktad. Likt ledningen för Domsjöfabriker förklarade i samband med uppköpet rör det sig om att skapa förutsättningar för framtiden.

Den ökade förekomsten av utländskt ägda företag i Sverige är dessutom ett uttryck för något verkligt vackert; nämligen att det råder fred och stabilitet på en kontinent där sådan så länge har saknats. Vilket företag investerar i ett land där risken är stor för fallande bomber och statligt övertagande? Inte heller bombar ett land sina landsmäns fabriker i utlandet.

Vidare är ägandesituationen såklart liknande i övriga västvärlden. Svenska storföretag med lång historia som Ericsson, Astra (numer svensk-amerikanska AstraZeneca) och Asea (numer svensk-schweiziska ABB) har i sin tur tusentals anställda spridda över hela världen.

Samtidigt, mitt i denna globaliseringens och frihandelns tidevarv, blir världen på andra sätt mer lokal än tidigare. Inte minst när det kommer till kost och livsmedel sker ett tydligt värderingsskifte. Från att utvecklingen under årtionden kretsat kring priskrig, storpack samt nya och mer exklusiva importvaror, ökar nu intresset för det lokalt producerade.

Tidningen har tidigare i sommar rapporterat att Gideå Livs börjat sälja kött från Godsta gård i Godmark knappa elva kilometer bort. Onekligen är det mer aptitligt med – och känns bättre att betala för – kött från de glada kossorna en bit bort än de anonyma, gråare och vakuumförpackade alternativen. Därtill ger det ökade intresset för mat efterlängtad näring till landsbygdens jordbruk vilka fortsatt är viktiga för sysselsättningen och inte minst avgörande för öppna landskap.

Personligen lockas jag av tanken på det lokala och globala i samklang. Att vi genom att finna trygghet i det nära och lokala får styrka och mod att möta en allt mer global värld. Detta ska inte misstas för utbredd nostalgi och drömmar om det som en gång var, ett sådant förhållningssätt leder inte framåt utan till slutenhet. Istället handlar det om att känna att den plats där vi lever och verkar är unik. Att den platsen med de förutsättningar, de människor, den natur och den kultur som finns i dag tillför mångfalden i en global värld. Då är det ingen fara – utan en spännande paradox – att mycket fortsätter precis som vanligt trots att allting förändras och ingenting är som förut.

GABRIEL EHRLING

Gabriel Ehrling är vikarierande ledarskribent på Örnsköldsviks Allehanda