Hot och våld har blivit allt vanligare i arbetslivet. Det gäller speciellt inom omsorgssektorn bland socialsekreterare, kuratorer och behandlingsassistenter, där yrkesutövningen ofta handlar om människor som är i beroendeställning. Många ser det som enbart ett arbetsmiljöproblem, men eftersom det påverkar myndighetens sätt att fungera, är det också i förlängningen en demokratifråga.

Händelsen på socialkontoret i Örnsköldsvik i går, då en biståndshandläggare misshandlades, är bara ett exempel i raden. Landets socialsekreterare är en utsatt yrkesgrupp. I Örnsköldsvik inträffar varje år fyra till fem incidenter.

Förklaringarna är många. Det handlar inte minst om ett kärvare samhällsklimat. Det har blivit betydligt tuffare för dem som redan har det tufft med stigande arbetslöshet, försämringar i sjuk- och a-kassa, vilket märks hos socialkontoren.

Under fjolåret överskreds budgeten för socialbidragen med drygt 4,5 miljoner kronor i Örnsköldsvik och landade på totalt 34 miljoner kronor. Det är mest i länet, och det är troligtvis bara början. Många är på gränsen att bli utförsäkrade från a-kassan, många har också valt att ställa sig utanför, och då finns bara utvägen via socialbidrag. Den fulla effekten av lågkonjunkturen kan bli mycket kännbar.

I frontlinjen hamnar oftast socialsekreterarna. Var fjärde uppgav vid Arbetsmiljöverkets mätning att de utsatts för hot och våld. En majoritet av dessa är kvinnor. Det är bara bland skötare och vårdare siffran är högre.

Det ställs stora krav på socialsekreterarna eftersom de ofta möter människor i stark beroendeställning, vilket lätt leder till ojämlika relationer. Krav som handlar om att bemöta människor medmänskligt och på rätt sätt samtidigt som man har att värna den egna integriteten och följa de rutiner, lagar och förordningar som reglerar socialtjänsten.

Våld och hot är inte bara en arbetsmiljöfråga. Trakasserier som är en reaktion på myndighetsutövning kan få en spridningseffekt i den egna organisationen. Det blir som ett gift och leder i värsta fall till att myndighetsutövningen påverkas, det vill säga myndighetens möjlighet att kunna fungera.

Det kan i sin tur framkalla passivitet, vilket försämrar legitimiteten och skadar allmänhetens förtroende. Därmed har det blivit en demokratifråga. För passivitet är svårare att kontrollera och komma åt än ett beslut som fattats. Rättssäkerheten sätts ur spel om inte alla behandlas lika.

Det finns all anledning till oro över att samhällsklimatet blivit hårdare, där hot och våld förekommer allt oftare. Risken är stor att samhället sluter sig, att politiker och tjänstemän i större utsträckning låser in sig, eller i värsta fall lämnar sina uppdrag.

Därför måste alla typer av trakasserier, hot och våldsyttringar tas på största allvar. Varje incident måste utredas. Det är viktigt att personalen får stöd och hjälp att samtala och att alla känner en tillhörighet till organisationen. Bättre kunskap och mer utbildning skulle sannolikt välkomnas.

Vi får aldrig någonsin kapitulera inför hot.