Bara en halvtimme efter att riksdagens socialutskott samlats till en utfrågning om krisen och neddragningarna inom den svenska sjukvården, bänkade sig femhundra vårdanställda vid Örnsköldsviks sjukhus till en första personalinformation om det krispaket som ska spara hundra miljoner kronor. Drygt tvåhundra årsarbeten försvinner när trehundra anställda och ytterligare ett hundratal vikarier får gå.

Det är inte längre osthyveln som gäller när det ska sparas inom sjukvården. Beskedet till de vårdanställda liknade mer en massaker. En brutal nedrustning av sjukhuset i landstingets jakt på pengar.

Det många redan anat efter en intensiv rykteskarusell bekräftades. En budget där hundra miljoner kronor ska sparas får konsekvenser för jobben, men självfallet också för vården. Bara på akuten ska antalet besök minskas med sextusen patienter per år, efter att de konsulter som tittat på verksamheten funnit att man varit för frikostiga med att lägga in folk som besöker akuten. Det innebär att många patienter i framtiden får vända i dörren.

Var ska de ta vägen? undrar säkert många som försökt komma i kontakt med sin vårdcentral.

Samtidigt försvinner 33 vårdplatser. Värst drabbas bb där endast tre av åtta vårdplatser blir kvar. Den öppenvård i form av exempelvis rehabilitering som inte kräver sjukhusets speciella kompetenser, där bland annat kuratorer, terapeuter och logopeder ingår flyttas till primärvården. Hur det ska fungera kan man fråga sig eftersom primärvården saknar tillräckliga resurser att ta emot dessa patienter.

Det går undan nu. Den nya organisationen ska nämligen börja gälla från den första september. Enligt den mycket detaljerade tidsplan som antogs i början av december förra året läggs ett varsel redan denna vecka hos Arbetsförmedlingen. Men först i mitten av mars bjuds allmänheten in till ett offentligt möte om förändringen. Först då när allt redan är beslutat, får vi säga vårt.

Arkitekterna bakom förslaget är det norska konsultbolaget ManTec AB. Det är förre vd:n på Hägglunds, Sven Kågevall som undertecknat ramavtalet med landstinget. Smakar det så kostar det, närmare bestämt 85 000 kronor i veckan per konsult eller 3 125 kronor i timmen plus moms. Hittills under den korta perioden från maj i fjol till och med januari månad har bolaget lyft 5,5 miljoner kronor i konsultarvoden. Avtalet sträcker sig ytterligare tretton månader framåt i tiden och kan dessutom förlängas i maximalt två år till.

Vad slutnotan hamnar på vet ingen. Det finns heller inget tak.

Trots allt tal om en öppen kommunikation under processarbetet, har tystnad anbefallts. Landstinget har till och med gått så långt att man i huvudavtalet skrivit en passus om att konsulterna inte omfattas av samma yttrande- och meddelarfrihet som gäller all annan personal.

Allt det här har naturligtvis skapat rykten och en oro. Många är i dag också öppet kritiska till landstinget och det arbete konsulterna utfört. Sacos ordförande anser att miljontals kronor i onödan slängts bort. Från politiskt håll är dock tongångarna mer sparsamma.

Visst kan man tycka att landstinget för länge sedan borde ha insett konsekvenserna av år med ekonomiskt kaos. Ekonomin har varit i fritt fall. Landstinget i Västernorrland har haft en kostnadsökning som saknar motstycke. Vården i Västernorrland är 300 miljoner dyrare än vården i våra grannlän. Nu är det stopp och därför kommer allt.

Den politiska ledningen med socialdemokraterna i ensamt majestät har varit handlingsförlamade. Man har heller inte lyssnat till varningarna som år efter år kommit från revisorerna. Och nu är vi där.

Återstår att plocka fram slaktmasken. För vad blir kvar av Örnsköldsviks sjukhus i framtiden? Politikerna säger att vi ska ha tre akutsjukhus i Västernorrland. Sundsvall och Sollefteå är tämligen självklara. Men i Örnsköldsvik med vår närhet till Umeå kan frågan mycket väl komma att omprövas. Det som nu sker kan vara början.

Vi har hört personalens oro. Vad patienterna tycker kan vi bara ana. De som hävdar att neddragningarna inte får konsekvenser för vården talar mot bättre vetande. Inga vårdgarantier i världen kan ersätta de händer som ska lyfta och vårda oss när vi blir sjuka. Längre köer och ökad otrygghet följer i spåren av neddragningarna.

Det är dags att reagera. Regeringen måste se till att kompensera landstingen för effekterna av den lågkonjunktur som vi hittills bara sett början på.