På Piratpartiets hemsida kan man läsa att i skrivande stund har partiet en bit över 24 000 medlemmar och att de därmed är större än flertalet riksdagspartier och alla ungdomsförbund. Men det är att jämföra äpplen och päron.

Birgitta Ohlsson, driftig riksdagsledamot för Folkpartiet, startade för drygt en månad sedan den svenska gruppen ”Rött kort Vatikanen” på Facebook. Gruppen protesterade mot att ung våldtagen flicka blev bannlyst av Katolska kyrkan medan förövaren fick syndernas förlåtelse. Gruppen har i dag drygt 18 000 medlemmar och dess systergrupp med samma budskap fast på engelska har dryga 3 500 medlemmar.

Nu är det varken svårt att bli upprörd över att en nioårig flicka blir våldtagen och bannlyst eller att visa missnöjet på Facebook. Man behöver bara klicka ”gå med i grupp” så registreras man som medlem.

Svårare än så är det faktiskt inte heller att gå med i Piratpartiet. Man fyller i namn, födelseår (ej personnummer) och en adress – samt e-post förstås. Så vips har partiet fått en medlem till.

Piratpartiledaren Rick Falkvinge menar att det är minst lika enkelt att gå med i övriga partier, och visst: det är lika enkelt att visa intresse. Men medlem blir man inte förrän medlemsavgiften är betald och ens identitet därmed verifierad.

Partier får förstås värva medlemmar bäst de vill – men poängen är att när något är enkelt och gratis så tenderar fler att lockas.

I detta ligger ett dilemma. Internet har öppnat oerhörda möjligheter för var och en. Alla kan bli sin egen ledarskribent, journalist eller internet-kock. Snabbt och enkelt kan man också protestera mot att EU-parlamentet lämnar Bryssel för Strasbourg en vecka i månaden eller mot regimen i Burmas hantering av munkar. Otroligt kvickt sprids uppmaningar att göra än det ena än det andra – som att bära rött för sagda munkar.

Detta gör att många känner att de bidrar till samhällsutvecklingen. Alla de tusentals som klickat in sig som medlemar i Piratpartiet känner nog att de nu har visat dem som bestämmer vart skåpet ska stå. Men ser de sig som medlemmar i ett politiskt parti? Skulle de åka på en kongress eller sitta i ett partimöte?

Det finns riktigt smarta internetkampanjer. Den mest kända är förstås president Obamas kampanj förra hösten. Där kunde alla som ville följa hans göranden via Twitter, få kampanjinformation direkt till sin mejlbox och på hans webbplats förbinda sig att göra en praktisk insats. I den kampanjen lyckades man kombinera klickandets lätthet med ett reellt engagemang på gator och torg.

Piratpartiets tusentals nya medlemmar betyder faktiskt inte mer än att ett par tre tusen röstade på dagens fråga på nätet.