Frisläppandet av den burmesiska fredspristagaren Aung San Suu Kyi var en av årets bästa nyheter. Efter nästan 20 år i husarrest blev hon en fri kvinna i november. Det återstår att se om hon kan vrida militärdiktaturens Burma i demokratisk riktning.

Det är fortfarande långt kvar till mänskliga rättigheter för de förtryckta burmeserna. Munkupproret slogs ner med våld hösten 2007 och mycket lite tyder på att militären har mjuknat sedan dess.

En annan positiv nyhet var att kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo fick Nobels fredspris. Desto dystrare var det att han inte kunde hämta priset i Oslo, och ännu värre är det att han sitter inlåst i fängelse i elva år för att han tagit avstånd från enpartisystemet och efterlyst demokrati och yttrandefrihet. Makthavarna i Peking kallar det som vi tar för givet för "omstörtande verksamhet".

Den superkapitalistiska kommunistdiktaturen fortsätter låsa in oliktänkande. Två uiguriska journalister har nyligen dömts till livstids fängelse för att ha översatt och förmedlat artiklar om upproret i Xinjiang. Det är sanslöst hårda straff.

Svenske medborgaren Dawit Isaak har snart suttit tio år i eritreanskt fängelse, utan rättegång eller dom. Hans "brott" bestod i att kräva fria, demokratiska val och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Det är stor skandal att försöken att få honom fri har misslyckats gång på gång, och att trycket på Eritrea är så svagt.

Listan över länder där respekten för mänskliga rättigheter sitter trångt blir tyvärr lång.

I Vitryssland har journalister fängslats efter det parodiska "valet" nyligen. I Irak jagas kristna och i Iran straffas otrohet med stening och homosexualitet med långa fängelsestraff.

I Nordkorea och Kuba sitter oliktänkande inspärrade på obestämd tid, och i Ryssland visar färska domen mot oljemagnaten Michail Chodorkovskij att landet har långt till fullvärdig demokrati. Fortfarande genomsyras det av rättslös och maktfullkomlig korruption.

Diktatorerna får trots allt svårare att utöva sitt förtryck. De försöker kontrollera Internet, men lyckas tack och lov inte fullt ut.

Kunskapen växer bland befolkningen och den växer till ett hot mot förtryckarna, som de får allt besvärligare att stoppa.

Se bara på hur Wikileaks har ändrat maktbalansen till medborgarnas fördel.

Trycket mot förtryckarna från omvärldens makthavare borde också öka. Inte minst från EU-länderna, varav många ganska nyligen slängde av sig diktaturens bojor.

Kina har växt till världens största producent av varor och är beroende av västvärldens rika konsumenter som köpare. Politikerna borde därför pressa ledarna i Peking till ökad öppenhet när nya handelsavtal träffas.

Mänskliga rättigheter borde väga tyngre än ohämmad business.

PETER FRANKE