Redan till frukost kom första smällen. Aftonbladet avslöjar att S-ledaren Håkan Juholt krävt för mycket ersättning från riksdagen för sin lägenhet i Stockholm i flera år. Det handlar om tiotusentals kronor, kanske mer, han fått för mycket.

Juholt är varken den första eller sista riksdagsledamoten att mer eller mindre utstuderat fiffla med sin riksdagsfinansierade lägenhet i Stockholm. Det gör Juholts grova övertramp inte mindre klandervärt, men en regeländring måste självklart till. Lägenheterna har ju blivit en följetong av skandaler.

I just det här fallet var väl krishanteringen inte mycket att orda om. Juholt undvek inte medierna utan tog frågan på allvar, förstod dess explosivitet och lämnade pågående möte i partiets verkställande utskott för att möta pressen. Han konstaterade snabbt att det var hans ansvar att kunna reglerna och att han omedelbart betalar tillbaka vad riksdagsförvaltningen kräver.

Det visade sig dock vara det allra minsta av Juholts fredagsproblem.

För vid lunch kom beskedet att S beslutat hoppa av söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda efter att programledningen ville placera Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på samma sida som resten av oppositionspartierna.

”Otänkbart” kommenterade S kommunikationschef Nina Wadensjö.

Sen slutade både hon och partiledningen diskutera frågan samtidigt som politiker, ledarskribenter och mediefolk gick lösa på beslutet på Twitter och i bloggar. Det var verkligen inget ensidigt ställningstagande om att Socialdemokraternas besked var felaktigt, eller som många borgerliga företrädare kallade det: ”barnsligt”.

Tvärtom konstaterade många också att SVT med positioneringen av partiledarna i motställda grupper faktiskt sänder ett budskap till tittaren redan innan nån öppnat munnen: Att detta är de politiska alternativen. Att detta är de alternativa regeringsunderlagen. En borgerlig kvartett eller en oppositionell kvartett bestående av S, V, Mp och SD.

Så ser ju inte verkligheten ut. Inte minst verkade ju SVT själva förstå detta i valrörelsen då de i den avslutande partiledardebatten lottade ut placeringen på debattörerna.

Men med i nätdiskussionerna fanns inte en enda ur socialdemokraternas partiledning att föra det resonemanget.

De satt tydligen och fredagsmös på partihögkvarteret på Sveavägen medan de som faktiskt debatterade kunde konstatera att sossarnas beslut skulle innebära färre möjligheter i debatten att ställa SD till svars för sin främlingsfientliga politik.

Inget av detta kunde dock förbereda nån på hur riktigt, riktigt illa fredagen skulle bli bara en kort stund senare när socialdemokraternas starke man i Malmö, Ilmar Reepalu, släppte ett förslag som hämtat ur ett sverigedemokratiskt partiprogram.

Sverige borde införa temporärt medborgarskap, menade Reepalu. Ett tillvägagångssätt som skulle göra det möjligt att ta ifrån någon ett redan erhållet svenskt medborgarskap och utvisa dem om de började bete sig kriminellt.

Ett andra klassens medborgarskap för de med annan etnisk bakgrund än svensk alltså. En ”prövotid” tills den utlandsfödde kan visa att hon tänker sköta sig.

Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja kritisera ett sånt förslag. Svenska medborgare ska kunna fråntas sitt medborgarskap? Obegripligt. Men vi kan väl börja med att det i grunden är rasistiskt och, inte helt otippat, introducerats som förslag av Sverigedemokraterna.

Men vad gör då partiet när en framträdande partiföreträdare gör så här? Jo fram träder Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Morgan Johansson och ger tummen upp.

Väl värt att pröva, säger Johansson till TT och jämför medborgarskapet med körkort som man också har prövotid på.

Ursäkta? Saknar Johansson fullständigt en ideologisk kompass som hjälper honom att inte gå vilse in på rasisternas område?

Ska det verkligen krävas att den moderata statsministern berättar för Johansson och Reepalu att ”antingen är man medborgare eller också så är man inte det”?

”S vill utvisa svenska medborgare” rapporterar TT strax efter lunch. Johanssons ställningstagande har blivit den officiella partilinjen.

Sen tar det timmar. Timmar då socialdemokratiska medlemmar och förtroendevalda upp på riksdagsnivå skriker ut sin frustration över internet och vägrar acceptera att det skulle vara sant, samtidigt som företrädare från andra partier plockar poäng på att fråga sig om det var för att Juholt var rädd för att förväxlas med Åkesson i partiledardebatten som han inte vill vara med.

Timmar av tystnad från den högsta partiledningen medan gräsrötterna hotar lämna partiet. Timmar utan minsta officiell kommentar. En evighet i vår uppkopplade värld.

Sen kommer den. Dementin.

”Lösningen på gängkriminalitet är dock inte temporära eller andra klassens medborgarskap. Låt mig vara tydlig på denna punkt, skriver Juholt i ett pressmeddelande sent på fredagseftermiddagen.

Så dags att komma då med en självklarhet som borde ha kommit omedelbart. Helst innan den ens formulerats och helst innan Sverigedemokraterna började applådera.

Socialdemokraternas kommunikationsavdelning bör ta Morgan Johansson i handen och gå hem.

Fredag den sjunde kan bli Juholts fredag den trettonde. Han ska ha bra mycket tur alla andra dagar framöver om den här dagens skandaler ska kunna balanseras upp.