Jakten på Håkan Juholt dominerade de svenska medierna under hela hösten och fram till hans avgång förra helgen. Medieanalysföretaget Cision har räknat artiklar där hans namn nämndes.

Juholt omskrevs i 16 259 artiklar från oktober till januari. Under samma tid förekom statsminister Fredrik Reinfeldt i drygt 9 600 artiklar.

Svenska medier har alltså ägnat 70 procent mer utrymme åt att granska det största oppositionspartiets ledarkris. Allt medan de som har makten och styr över svenskarnas vardag i stort sett har gått fria från kritisk granskning.

Händelsutvecklingen kring Juholt skulle självklart granskas, men inte bortom sans och måtta. I lördagens Medierna i P1 var Svenska Dagbladets politiske redaktör PJ Anders Linder kritisk mot den orimligt omfångsrika bevakningen av Juholt.

Han fick medhåll av SVT:s Mats Knutsson, som förklarade att debatten om viktiga samhällsfrågor har fått stå tillbaka.

Det är hög tid att ändra på det nu. Det är dags att rikta strålkastarljuset mot regeringens politik. Frågorna är många och svaren är inte tydliga.

Hur ska problemen kring privatiseringarna i vården, skolan och omsorgen lösas? Hur ska minoritetsregeringen klara nästan tre år till genom att hoppa från tuva till tuva?

Jobben och kampen mot arbetslöshet är regeringens högsta prioritet. Det är bara att konstatera att den förda politiken är ett misslyckande.

Arbetslösheten väntas stiga till skrämmande 8,5 procent nästa år och regeringens universalmedicin med nya jobbskatteavdrag har nått vägs ände.

Frågan måste också ställas hur effektivt jobbskatteavdragen har varit för att minska arbetslösheten. Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har gjort den första riktiga studien av skattesänkningarnas effekter.

Regeringen skryter med att skattesänkningarna på 70 miljarder kronor har skapat mellan 70 000 och 120 000 jobb. Men siffrorna bygger på politiska förhoppningar och simuleringar i datorer, inte på fakta.

IFAU har granskat de två första jobbskatteavdragens praktiska betydelse. Slutsatsen är enkel och tydlig: Det går inte att dra några slutsatser alls om hur många jobb de skapat.

Regeringens långtidsutredning är också tveksam till effekterna och skriver: ”Vi anser /…/ att man bör vänta med ytterliga förstärkningar av jobbskatteavdraget till dess vi vet mer om dess faktiska effekter.”

På sätt och vis är det praktiskt att lågkonjunkturen stoppade det femte och sjätte jobbskatteavdrag som Reinfeldt och Borg planerade för.

Den som redan har ett heltidsjobb kan inte jobba så mycket mer om skatten sänks ytterligare. När TCO frågade 1 000 löntagare om de skulle jobba mer eller mindre mer vid fler skattesänkningar svarade fyra procent mer och åtta procent mindre. Så var det med den jobbskapande effekten.