I går presenterades förslaget till KD:s ”nya” familjepolitiska program. Och jo, det ser ut ungefär som förut. Man slutar bara att kalla vårdnadsbidraget för vårdnadsbidrag.

I förslaget ska föräldrar som stannar hemma med sitt barn istället för att ha det hos dagmamma eller i förskolan få drygt 6000 kronor per månad och barn i en barnomsorgspeng. Detta förutsatt att man som förälder startar enskild firma.

Summan ska grovt motsvara kommunens kostnader för en plats inom barnomsorgen och precis som med förslaget om ett barnskatteavdrag på 3000 kronor för familjer som inte utnyttjar den offentliga barnomsorgen handlar det om att KD tycker att det är ”orättvist” att hemmaföräldrar inte får del av skattepengar när förskolan får det.

Ja alltså, skattesystemet och välfärden i stort är inget individuellt bankkonto där den som får ett ”överskott” för att de inte utnyttjar all välfärd på ett år har rätt att få pengar tillbaka eller välja ett eget behjärtansvärt ändamål för medlen.

Skatt tas in för att finansiera de verksamheter som vi bestämt bäst finansieras gemensamt. Verksamheter som uppfattas ha ett högt värde för alla alldeles oavsett om vi personligen nyttjar den eller ej: barnomsorg, cancervård, bibliotek, medicinsk rehabilitering, äldrevård.

Kristdemokraternas utgångspunkt där den som inte tagit del av skattefinansierade tjänster bör kompenseras går på tvärs med den generella välfärden.

För att inte tala om att både barnomsorgspeng och barnskatteavdrag medför precis samma problematik som vårdnadsbidraget.

Det är inte mycket mer än ett år sedan som Göran Hägglund på Kristdemokraterna partifullmäktige vågade dryfta tveksamhet om partiets främsta profilfråga.

Det hade inte blivit vad partiet hoppats: bara en bråkdel av de som är berättigade till bidraget plockar ut det och det ger inga fler väljare.

Kristdemokraterna ”måste diskutera om vårdnadsbidraget är rätt metod. Vårdnadsbidraget är inte vår familjepolitik, den är mer ett utflöde av vår grundsyn”, sa Hägglund då någon månad efter valet.

Det var då partiets kriskommission presenterade embryot till gårdagens förslag.

De menade att om man slog ihop alla bidrag och subventioner kopplade till barn - förskoleplats, barnbidrag, föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag – så skulle det motsvara cirka 150 000 kronor per år. Kanske skulle man göra det till ett skatteavdrag och låta familjerna fritt disponera pengarna?

Sen kom man på att utformat som ett skatteavdrag skulle det kräva att hushållet först och främst betalat in 150 000 kronor i skatt att få rabatt på. När man insåg att det skulle kräva en beskattningsbar inkomst på minst 460 000 kronor i hushållet verkade förslaget läggas på is. Nu har det återuppstått i delvis ny form. Men med samma inneboende problem.

Kristdemokraterna fortsätter jaga en profilfråga som ska höja dem över treprocentsträsket - men hittar inget nytt. Bara samma gamla dammiga vårdnadsbidrag.