Det är värre för att det visar på ett mönster vi egentligen redan visste fanns, att chefer och direktörer – även inom offentlig sektor – har löner och förmåner som drar ifrån i racerfart jämfört med arbetare och tjänstemän inom organisationen.

I en rapport som Kommunal sammanställde i somras om löneutvecklingen bland kommun- och landstingsdirektörer syns mönstret tydligt.

Landstingsdirektörslöner som ligger i nivå med - eller över - statsministerns 140 000 kronor i månaden finns i minst fyra landsting eller regioner i dag. Även Stockholms kommunchef ligger strax över.

Ge det ett decennium till så lär mönstret bli ännu tydligare, för på bara det senaste decenniet har landstingsdirektörerna i snitt gått från att tjäna fyra arbetarlöner till att tjäna motsvarande fem. Då konstaterar dessutom Kommunal att lönerna kan behöva höjas ytterligare om landstingen och kommunerna i framtiden ska kunna rekrytera från näringslivet där chefslönerna ligger betydligt högre.

När Västra Götalandsregionen anställde sin nya regionchef Anne-Sofie Lodin i somras kommenterade hon sin månadslön på 170 000 kronor med att ” jämfört med det jobbet jag har i dagsläget så kommer jag gå ned i kompensation”.

Den genomsnittliga löneökningstakten 2000-2010 för landstingsdirektörerna har legat på 80 procent jämfört vanliga landstingsarbetares och tjänstemäns dryga 40 procent.

Och här toppar faktiskt Västernorrland värstingligan. 2000 tjänade Västernorrlands dåvarande landstingsdirektör 62500 kronor. 2010 tjänar han 124 procent mer, 140 000 kronor plus frikostiga förmåner i form av resor och generösa villkor för extrajobb - ett resultat av ett för Anders L Johansson enormt gynnsamt förhandlingsläge vid tillträdandet.

För en anställd i vården som år 2000 tjänade 17000 kronor hade en sån löneutveckling inneburit en lön på 38 000 kronor för 2010. Nån undersköterska som känner igen summan på lönebeskedet? Nån sjuksköterska? Knappast va?

Samtidigt har deras arbetssituation satts ordentligt under tryck det senaste decenniet. "Effektiviseringar" vill väl vissa förklara det med - "nedskärningar" är ett rimligare begrepp.

Det är väl här Västernorrlands landstingspolitiker ska vara ordentligt oroade. Hur lockar man nästa generations vårdpersonal till ett landsting stämplat inte bara av höga chefslöner och generösa chefsförmåner utan dessutom har allt för lång erfarenhet av många bisarra chefsrekryteringar som slutat i kostsamma uppsägningar?

Det är ju inte så att det saknas andra problem i landstingen som borde vara viktigare att fokusera på.