Digitaliserade patientjournaler som lämnar allvarliga tvivel om skyddet av patienternas personliga integritet, skrev TÅ om redan för två veckor sedan.

Det var landstingsrevisorerna som påvisade svagheterna i landstingets patientjournalsystem och ifrågasatte att man i och med digitaliseringen skulle behöva räkna med sämre skydd än när allt skrevs på papper.

”Det kan inte vara meningen att journaluppgifter i princip ska sakna skydd för obehörig åtkomst eller att kontrollen ska vara så påtagligt begränsad”, skrev revisorerna i sin rapport.

Vad det betyder konkret beskrevs i ett reportage om det nya sammanhållna journalsystemet i Stockholm i Dagens Nyheter igår.

Precis som i Västernorrlands landsting omfattas samtliga vårdenheter – från sjukhus till vårdcentraler – av journalsystemet. I Stockholms läns landsting betyder det att närmare 40 000 anställda har tillgång till alla patientjournaler – i Västernorrland över 5000.

Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och även administrativ personal kan ”vid behov” läsa journalerna som numera omfattar alla dina vårdkontakter, listar alla dina tidigare diagnoser och utskrivna läkemedel.

DN exemplifierar: ”Du besöker din husläkare för en stukad fot. Hon slår in ditt personnummer och får fram en översiktsbild. Här framgår vilka läkemedel du äter och om du har andra tider bokade i sjukvården – exempelvis att du tar lugnande mediciner och har en tid hos barn- och ungdomspsykiatrin.

När läkaren sedan ska skriva en diagnos får hon upp en sida där dina samtliga tidigare diagnoser finns listade.”

För många innebär detta en onekligen en förenkling i vårdkontakterna. Äldre med många läkemedel eller kroniskt sjuka behöver inte hålla reda på alla tidigare utskrivna läkemedel och behöver inte dra sin sjukdomshistoria för femtioelfte gången i ordningen.

Det betyder mindre oklarheter, bättre diagnoser och betydligt lägre risk för farliga läkemedelskombinationer.

För några år sedan uppmärksammades stort en granskning från Socialstyrelsen som visade att felbehandlingar och skador inom vården drabbat 8,6 procent av patienterna.

På ett år räknade man att detta i onödan utgjorde nästan var tionde vårddygn, 630 000 stycken, och att var femte vårdkrona användes för att rätta till misstag.

Det är väl rimligt att tänka sig att en del av dessa misstag är konsekvenser av oklarheter som de nya journalsystemen mycket väl kan bidra till att skingra.

Men räcker det för att öppna hela din medicinska historia för tusentals landstingsanställda? Räcker det för att motivera att läkaren du söker hjälp för en öroninflammation hos kan se i journalen att du för tio år sedan genomförde en abort eller att du äter psykofarmaka?

Nej, det återstår mycket uppenbart en del jobb med behörigheten i ett fortfarande relativt ungt system.

Och det räcker ju inte med att som nu lassa över ansvaret på patienterna att skydda känslig information de helst inte ser kommer alla till del.

Om du nu inte visste det, och det gör de flesta inte, är din vårdnadsgivare skyldig enligt lag att berätta vilken information om dig som lagras och hur du kan spärra delar av din patientjournal så att all info inte görs automatiskt tillgänglig vid alla vårdkontakter.

Vi har alla rätt till respekt för vår personliga integritet. Även när vi är sjuka och söker hjälp.