Svaret blir lika enkelt det: Inte riksdagsmajoriteten i alla fall. Inte när den för stunden råkar utgöras av oppositionspartierna.

Två gånger har en riksdagsmajoritet ställt sig bakom ett förslag att riva upp regelverket i sjukförsäkringen som säger att sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar.

Samma majoritet har istället två gånger krävt att tidigare regelverk, det som gällde innan den så kallade rehabiliteringskedjan infördes, ska återinföras under tiden ett nytt system kan arbetas fram.

De gamla reglerna är långt ifrån perfekta, men som oppositionens företrädare framhåller gav de fler en rimligare prövning. Och oppositionen är i denna fråga i riksdagsmajoritet.

Men inget händer och tiden går. Därför kallades socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) till socialförsäkringsutskottet i torsdags för att förklara varför regeringen inget gör utan istället skickar riksdagens ställningstagande vidare på utredning.

Och det gjorde Kristersson. Han vill inte, var svaret. Han tycker inte att det är ”ansvarsfullt” att göra som riksdagen vill. Istället talade han hånfullt om att om oppositionen tycker att det är så angeläget så kan väl de stifta en lag istället för att nöja sig med ett beslut, ett så kallat tillkännagivande.

I detta applåderas han av utskottets moderata ordförande Gunnar Axén som fortsätter hånet på twitter och den egna bloggen:

”Som att be mamma hämta godis och protestera mot att hon inte gör de, istf att hämta själv. Ser de egenvärde i att bråka?”, skrev Axén på Twitter i torsdags och på bloggen frågar han sig om oppositionen är ”saknar handlingskraft” eller är ”politiskt impotent” som inte stiftar en lag.

Att beskriva ett tillkännagivande från riksdagen som att ”be mamma hämta godis”? Fräscht. Som om riksdagen är en hoper gnälliga ungar som ska hållas kort.

En TT-reporter på Twitter uppfattade detta som ett tämligen anmärkningsvärt utspel av Axén och kommenterade att han under 25 år som riksdagsreporter aldrig tidigare stött på inställningen att regeringen kan strunta i riksdagens tillkännagivande: ”Oavsett vem som är i opposition, så anser man att regeringen ska följa ett tillkännagivande.”

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, som hamnade i het diskussion med Axén på torsdagen konstaterade senare på den egna bloggen att regeringens agerande öppnar frågor om maktfördelningen mellan riksdag och regering.

Bjereld menar att det för honom är självklart att det är regeringen som ska lägga lagförslag och regeringen som ska ställas till ansvar för den politik som förs.

”Rollerna mellan regering och opposition riskerar att luckras upp och möjligheterna till politiskt ansvarsutkrävande att försvåras om vi får ett system där oppositionen skall lägga lagförslag. Därför bör oppositionen i görligaste mån avstå från att lägga lagförslag.”

Men vilken makt återstår då om regeringen struntar i riksdagens åsikter? En enda: misstroendeförklaring.

Det vet regeringen sitter för hårt inne för oppositionen att kräva och de vet säkert att Sverigedemokraterna, vars röster behövs för att få igenom en sån förklaring, sannolikt inte skulle gå med på det. I nio av tio frågor stödjer ju SD regeringens politik.

Så regeringen kan fortsätta strunta i vad riksdagen vill. Förhoppningsvis bara i ett och ett halvt år till.