Antifeministerna rasar över ännu en särskild dag för människor av kvinnligt kön. Räcker det inte med internationella kvinnodagen 8 mars och FN-dagen mot våld mot kvinnor 25 november? Och varför finns det inte en särskild FN-dag för pojkar? Frågorna ställs på bloggar och i kommentarsfält.

De arga kränkta männen glömmer i upphetsningen bort att det finns en av FN instiftad dag för att uppmärksamma männens situation. Den inträffar varje år den 19 november.

Antifeministerna har visserligen rätt i att pojkar också är utsatta. De drivs ut i krig som barnsoldater, men det gör dessvärre även många flickor. Pojkar utsätts också för könsstympning genom omskärning, men inte lika brutalt som flickor.

Antifeministerna vill dock inte se det strukturella förtryck av kvinnor och flickor som fortfarande råder i världen. Genom att förneka problemen blir de heller inte åtgärdade. Därför är det nödvändigt och riktigt med en internationell flickdag, som sätter de viktiga frågorna i rampljuset.

Det görs framsteg, men det är ändå en bra bit kvar till FN:s millenniemål. Fortfarande är det 75 miljoner flickor som inte går i skolan.

Varje år könsstympas över två miljoner flickor mellan fyra och elva år. Könshandeln med små flickor är en global verksamhet, där de fattiga barnen är mest utsatta. De säljs av desperata föräldrar som en sista lösning och hamnar i ett brutalt utnyttjande som sällan slutar lyckligt.

Våldet mot kvinnor i nära relationer är fortfarande utbrett och hederskulturen skördar offer, även i jämställda Sverige.

Varje år tvingas tio miljoner flickor in i barnäktenskap mot sin vilja. Det är 25 000 flickor om dagen som inte tillåts bestämma över sina egna liv. FN har utsett barnäktenskapen som tema för årets flickdag och ett viktigare tema är svårt att hitta.

Var tredje flicka under 18 år i utvecklingsländerna blir bortgift. I Niger är en tredjedel av flickorna gifta innan de ens fyllt 15 år. Giftermålet tar ifrån dem deras barndom och avbryter deras utbildning.

Det ökar risken för oönskade graviditeter och våld i äktenskapet. Mannen betraktar bruden som sin egendom. Barnäktenskapen är kränkande och ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna.

De är dessutom ett enormt slöseri med resurser. Flickor hålls hemma i stället för att få utbildning.

Utbildning är nyckeln ut ur fattigdomen, och det är avgörande att utvecklingsländernas flickor får gå i skola. Flickor ska inte vara gifta, de ska få vara barn.

Peter Franke