Vänta inte med erkännandet
Relaterat
Rapporter i svenska medier i går gav nog många människor intrycket att USA erkänt att ett folkmord skedde på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontier 1915.
Så är icke fallet.
Det är det amerikanska representanthusets utrikesutskott som, med en rösts övervikt, antagit en resolution om att erkänna det folkmord som skedde under det osmanska rikets sista skälvande år då minst 1,5 miljoner människor miste livet.
För det var ett folkmord, det hävdar inte bara de efterlevande till offren utan även det oberoende forskarsamhället.
Med tvångsdeportationer, framtvingad svält och rena massavrättningar tömdes nästan det osmanska riket på sin kristna befolkning. Det vägrar Turkiet kalla för folkmord.
Istället pratas det från turkiskt håll om ”den armeniska frågan” och i Turkiet är det fortfarande förbjudet att hävda att det som skedde var ett folkmord.
Turkiet, vars internationella inflytande är stort, har genom åren använt sig av diplomati och hot för att få andra länder att inte kalla de fruktansvärda händelserna i det osmanska riket för ett folkmord. Som en reaktion på utrikesutskottets beslut om resolutionen kallades därför Turkiets Washingtonambassadör hem till Ankara.
Den turkiska regeringen lät också meddela att ”försämrade relationer” är att vänta mellan USA och Turkiet om resolutionen antas av hela representanthuset och president Barack Obama ställer sig bakom den.
Så självfallet kommer inte president Obama att göra det.
Utrikesminister Hillary Clinton arbetade hårt för att utrikesutskottet inte ens skulle ta upp frågan och president Obama lär nog dra i de trådar han kan för att folkmordet ska försvinna från den politiska agendan.
USA behöver nämligen Turkiet, både militärt och politiskt; Turkiets geografiska läge och Nato-medlemskap gör landet till en otroligt viktig allierad för USA. Ingen amerikansk president – demokrat eller republikan – har vågat reta Turkiet genom att kalla folkmordet 1915 för just folkmord. President Barack Obama kommer inte att göra det heller.
Sverige då?
Även här hycklar våra folkvalda och viker sig för de turkiska påtryckningarna. Trots att det i riksdagen finns starka röster som drivit frågan om att erkänna folkmordet har varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar gjort slag i saken.
Det var därför glädjande att se att det i en nyligen publicerad rödgrön utrikespolitisk rapport slås fast att en rödgrön regering har för avsikt att erkänna folkmordet på de kristna i det osmanska riket.
Med tanke på att det inom de borgerliga partierna – främst Folkpartiet och Kristdemokraterna – redan finns gott om ledamöter som är villiga att rösta för ett erkännande skulle ett sådant kunna antas av riksdagen redan under den här mandatperioden. Det vore glädjande om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och hans utrikesminister Carl Bildt (M) verkade för att Sverige erkänner folkmordet redan före valet.
Turkiet har en viktig roll att spela i det internationella samfundet och landet bör beredas möjlighet att så småningom bli en fullvärdig medlem av EU.
Det innebär dock inte att Turkiet kan smita ifrån sin historia; de övergrepp som skedde under det osmanska rikets sista år måste erkännas så att landet kan normalisera relationerna med Armenien och gå vidare i arbetet med att förbättra levnadssituationen för landets minoriteter.
Europaparlamentet, FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och ett tjugotal länder har redan erkänt folkmordet och därmed gett offren för folkmordet, och deras efterlevande, den respekt de förtjänar.
Sverige borde inte vänta längre.
Anders Rönmark























Senaste kommentarerna:
Skrivet 14 mar 2010 01:13 elle (Ej registrerad)
Hejsan sverige..Hvorfor kaste med sten, når man selv bor i glashus? Har i da glemt jeres egen historie? F.eks da den svenske här slog ihjel alle danskskånerne ikke for 95 år siden,men for 350 år siden, men det er sikkert glemt... eller? 250000 tusende dansker måtte lide döden i et blodigt folkedrab...Läs jeres egen historie först, inden i gör jer til historiedommer over Tyrkiets TAK!
Skrivet 6 mar 2010 23:52 Stanley (Ej registrerad)
Självklart ska Turkiets folkmord på Armenier erkännas.
Likaså bör folkmordet och den etniska rensningen av den Nordamerikanska ursprungsbefolkningen erkännas.
Man undrar om USA någonsin kommer göra rent framför sin egen dörr
Skrivet 6 mar 2010 23:45 Arpi (Ej registrerad)
Tack så mycket Anders. RESPECT
Skrivet 6 mar 2010 22:53 PAC (Ej registrerad)
Om det turkiska politikerna hade varit någorlunda begåvade hade de bett det armeniska folket om förlåtelse. Dessa gör nu är att de gör bort hela Turkiet inför öppna ridåer. Jag tror att det det är rätt många som känner en skadeglädje. Min personliga uppfattning är att det hela är en tragiskt pjäs och att den armeniska diasporan faktiskt främst i USA leker med Turkiet hur mycket det än verkar vara tvärt om.
Skrivet 6 mar 2010 20:58 hanna (Ej registrerad)
Tack Andreas!
Det var mycket bra och intressant artikel. Erkännande av folkmord 1915 är inte endast en viktig fråga för de berörda minoriteterna utan även ett steg i rätt riktning i arbete för demokrati i ett turkiet som vill bli medlem i EU. Sverige borde värna om saningen och inte förneka. Att ta ansvar för sin historia och be om ursäkt ( i detta fall Turkiet) för sina missgärningar är inte ett uttryckt för svaghet- utan för styrka.
Skrivet 6 mar 2010 20:48 HK (Ej registrerad)
som en turkiskt medborgare skämms jag över mitt . Turkiet skulle vinna oerhört mycket prestige i världen om man bara erkände sitt misstag.
Många turkar tänker som jag gör men fåtal vågar säga det öppet.
en liten tidning i landsorten, för meg helt okänd journalist som vågar vara så ärligt och objektivt förtjänar eloge
MVH
Skrivet 6 mar 2010 20:29 Glenn Möllergren (Ej registrerad)
Armeniska folkmordet betraktades av grundare av Nazistpartiet och användes som huvudsaklig inspirationskälla till Förintelsen. De samtida skildringarna av folkmordet 1915 - både av dem som gillade det och dem som var emot - är glasklara och kusliga.
Men tidningen Metros vd Per Gunne "har för dålig kunskap" för att vilja publicera en personlig betraktelse över folkmordet, en krönika av skribenten Gürgin Bakircioglu. Saken vållade debatt i höstas. Och erkännandet har en tydlig politisk dimension: Ju mer högerorienterad en politiker är, desto mindre chans till erkännande. Ända till den islamofoba extremhögern.
Nu kommer borgerliga vänner av ett erkännande att rösta emot i den svenska riksdagen med hänsyn till sammanhållningen i Alliansen, vilket öppnar för att erkännandet istället kommer under nästa mandatperiod - och då är risken att SD är med och röstar igenom det. Vilket öppnar för turkiska bortförklaringar - att det är islamofobi som egentligen ligger bakom. Och det vore synd.
Skrivet 6 mar 2010 13:00 KurdiskDemokrat! (Ej registrerad)
BRA artikel tack Anders Rönmark!
Vi får aldrig glömma de som dödades, historien får inte förhandlas bort i normaliseringen mellan turkiet och armenien!
De kristna dödas fortfarande i Mellanöstern, vi måste sätta stopp för det !
Länge leve frihet och samexistens
Skrivet 6 mar 2010 11:22 Fredrik (Ej registrerad)
Hej Anders!
Jag tycker det är fantastiskt bra att du tar upp denna viktiga fråga. Det är för jävligt att vi västdemokratier ska låta oss utsättas för påtryckningar av diktaturen Turkiet. Det är för mig märkligt att ett folkmord på 1.5 miljoner kristna lättvindigt viftas bort av våra folkvalda politiker, samtidigt som man pumpar in pengar till Forum för levande historia. 1.5 miljoner kristna, 6 miljoner judar - det är lika hemskt bådadera. Därför är det viktigt att vi kallar dessa mord för vad det är: folkmord. Sverige är en av världens mest demokratiska länder - visa det i praktiken också!
Skrivet 6 mar 2010 10:57 Lennart Henriksson (Ej registrerad)
Turkiet, landet i Mindre Asien, skall inte beredas plats i EU. Att USA trycker på för en sådan lösning, som passar supermaktens strategiska intressen, är inget för européerna att lägga sig platt inför.
Tyskland, Frankrike och andra stora som små länder i EU säger:Nej! Bara Toksveriges maktelit bubblar av entusiasm inför turkarnas inmarsch i Europa. Inte ens en majoritet av svenska folket vill längre ha med Turkiet; men vad bry sig om folket när de sett ljuset?